Gammal kärlek…

… lär aldrig skall rosta. Gammal verklig vänskap tycks inte heller göra det.

Häromdagen hade jag ett samtal med en f.d. arbetskamrat. Primärt gällde det en fråga som hon hanterar i sin tjänst men samtalet gled naturligtvis in på ett och annat privat spörsmål också.

Trots att de är så många år sedan vi arbetade tillsammans, kändes som det alltid har gjort. Framförallt är hon en så god lyssnare, att man ibland nästan tror att linjen brutits och måste fråga om hon är kvar. Samma gedigna känsla av att det hon säger är grundat på fakta och något som jag inte behöver tvivla på äktheten i finns kvar.

Fastän det är så länge sedan vi arbetade tillsammans, får samtal med henne mig att längta tillbaks till det arbete jag en gång i tiden hade, där samarbetet med henne betydde så mycket inte bara för arbetsresultatet utan också för hur jag trivdes på arbetsplatsen ifråga.