Demokratiförespråkande dörrknackare

I en stor artikel i dagens VK kan man läsa om de planer som de politiska partierna i Umeå har inför den stundande valrörelsen. Man tänker knacka på hos bortåt 60 000 umeåbor. Allt för demokratin, sägs det i artikeln.

Om man nu inte skulle bli insläppta överallt, utgår jag från att man förstår vad en av anledningarna till är. För säkerhets skull skall jag nu berätta, vad ett tänkbart skäl till det skulle kunna vara.

I höstas var vi många som via nätet ”knackade” på hos de i demokratiska val med makt försedda umeåpolitikerna. Vi ville ha svar på ett antal frågor i ett speciellt tillsättningsärende. Jag törs inte längre nämna, vilket ärende det var. Någon eller några kan känna sig förföljda. Dessvärre tar väl inte heller nu politikerna åt sig av alla de kritiska röster som höjdes i sammanhanget.

Vi blev inte insläppta utan fick utan svar stå utanför maktens boningar ivrigt knackande. Våra försök att komma in och få våra frågor besvarade ledde ingen vart. Alla partiers dörrar var lika ”låsta”. Besvikna på politiker och det demokratiska synsätt som de alla säger sig ha, var det bara att gå hem och sedan fortsätta ”knacka på” via blogg och insändare.

Våra envetna och upprepade försök att bli insläppta och få svar på våra frågor, visade sig sedan felaktigt drabba andra än de poltiker som stängt in sig. Till sist fick det som bekant riksdagsmannen att göra ett desperat försök att åtminstone rädda sitt partis anseende. Andra partier tiger.

Med allt detta i åminne finns det skäl att undra hur det kommer att gå med dörrknackningen. Politikerna har kanske glömt sin ovilja att släppa in oss i maktens korridorer. Många väljare har säkert inte gjort det och är kanske av det skälet inte särskilt intresserade av att släppa in dörrknackarna.