Memorial Day

Memorial Day infaller egentligen på måndag. Den firas dock med parader och annat på olika dagar under den förestående helgen (bilden är från 2013).

För oss har det i många år varit tradition, att närvara i St Joseph, vår närmaste stad, redan på fredagarna, när dagen firas här.

Det hela är ingen särskilt märklig men jag gillar den ändå. Paraden med bl.a. många marcherande skolband och mycket annat ”roar barn och även stora karln”. Det hela avslutas med diverse tal och flagghissning, under vilken alla utom jag lägger sin högerhand på hjärta. En veteran från andra världskriget med en ”bugle plays taps” – vad nu detta betyder på svenska. Han brukar varje år delta körande en Jeep som liksom han var med i det nämnda kriget.

De många talen är intressanta samtidigt som de också är provocerande i allt sin patriotiska och klart överdrivna ordalag. Tanken med dagen är att hedra alla de unga män och kvinnor som dött i olika krig runt världen och det med syftet att försvara USA:s ”freedom” och bl.a. rätten att få fortsätta att tala sitt eget modersmål. För mig är det omöjligt att förstå vad USA:s anfallskrik mot Irak t.ex. skulle att göra med förvaret av USA:s frihet. Det gör mig bara mer övertygad om krig är vansinne i alla lägen.

För många amerikaner är kanske ändå den största behållningen av Memorial Day att de får en extra ledig dag, måndagen, och många ger sig därför iväg för camping eller annat redan på fredag eftermiddag, något som också märks på den ökade trafiken.

Många av talen, de som inte hålls av politikerna, utan av andra med erfarenhet av att ha förlorat anhöriga är dock mycket gripande och får mig ibland att treva efter den näsduk som jag som vanligt inte har med mig.

Till vår tradition hör också att varje år efter talen avslutats inta en enkel lunch på en mysig liten Kinarestaurang down town St. Joseph