Tiggare och hemlösa

Så är första dgen efter en tvådagars vistelse i Chicago känns tiggardebatten i Umeå extra aktuell.

Av alla de blandade intryck jag fick av Chicago, finns ett som är svårt att bara glömma. Jag tänker nu på de många tiggare och hemlösa människor som det fanns så många av. Såväl gamla som unga var representerade, likväl som vita och färgade. Någon enstaka sedel eller mynt fanns i deras utsträckta muggar. Ytterst få av de förbipasserande tycktes bry sig om dem. Sedlar förresten ser ut för mer än de är för en svensk, men såvitt jag kunde se rörde det sig om endollarsedlar.

Jag tillhörde också dem som bara gick förbi utan att lämna en enda cent. Jag hade förstås råd att ge ett bidrag men av någon anledning gjorde jag inte det. Kanske behöver jag trots allt inte skämmas för det. Möjligen då för tankar jag fick, när jag såg att några av dem rökte. Även här cigaretter dyra. Några hade även husdjur, möjligen de enda levande varelser de hade som var beroende av dem och som de kunde ge kärlek och värme och förnimma något liknande tillbaks.

Vi reser en hel del och har förstås sett tiggare i andra storstäder, då förstås mest i fattiga länder. Att se dem även i USA, som ju trots sin enorma statsskuld ändå anses vara ett rikt land, är mindre lätt att förstå. Beklämmande är de dock att se vare sig det förekommer i rika eller fattiga länder – eller i Umeå med för den delen.