Svingenmöte med M Frostvinge

Jag lovade återkomma med med den närmast otroliga berättelsen om en kommunbos möte i Svingen med kommunens egen trafikplaneringschef, Marie Frostvinge. Nu gör jag det.

En 70-årig gammal dam är ute på sin morgonpromenad. Den här gången valde hon att gå mot NUS längs Svingen. Väl medveten om den höga fart cyklister ofta har när kommer nedför backen, väljer hon att gå så nära det vänstra räcket som möjligt. Men så möter hon två medelålders joggare, en kvinna och en man. Kvinnar stannar framför den gamla damen och i det närmaste kommenderar henne att lämna den säkra placeringen närmast räcket och gå ut mot linjen mellan gångdelen och cykeldelen av bron.

Den gamla damen saknar inte skinn på näsan utan vägrar i sten att åtlyda befallningen. Den kvinnliga joggaren hänvisar då till några kommunala ”bestämmelser” som klart visar att den gamla damen faktiskt måste lämna sin position. Hon har helt enkelt gått fel och brutit mot någon kommunal bestämmelse som är helt obekant för henne. Den gamla damen vägrar flytta sig trots att joggaren nästan hotfullt närmar sig henne och talar om viken ”dålig attityd” hon har.

När den gamla damen till sist säger något i stil med: ”Hur kan ni bete er så här mot en gammal kvinna”, finner joggarna för gott att runda henne och förmodligen med en känsla av skam fortsätta sin joggingtur.

Innan jag skrivit detta, har jag surfat runt på Umeå kommuns webbplats utan att hitta några bestämmelser om hur man man skall gå på Svingen. Alla som vet hur man går längs en väg går därför på vänster sida.

Den oförskämda kvinnliga joggaren var alltså Marie Frostvinge. Hon känner naturligtvis till allt om gångtrafiken i Umeå. Hur man beter sig mot en gammal människa är däremot någott som hon saknar kunskap om. Jag tänker nu förse henne med en länk till detta inlägg, så att hon får en chans att både försvara sig och tala om, vilka bestämmelser hon referererade till.