”Arkivbeständig” taktegelnotering

Grannen har i dagarna bytt ut ladugårdens tegeltak mot plåt. Två av teglen hade något att berätta, som samtidigt påminde mig om att jag faktiskt håller på att bli gammal, eller snarare ÄR gammal.

I drygt 20 år var jag föreståndare för ålderdomshemmet Vängården i Vännäs. Där bodde Oskar under några år. Genom honom lärde jag känna Ragnar, Oskars son. Under de åren blev jag även bekant med Ragnars son, Sören och på senare tid även med Sörens sonson, som f.ö. numera bor i Brån.

Oskar var snickare och hjälpte folk i bygden med olika former av byggnationer. Att det var han som för drygt 60 år sedan skrev sitt namn på ett tegel med sin snickarpenna måste anses som högst troligt. De som häromdagen tog ner teglet upptäckte  inskriptionen av en ren slump. De båda tegelpannorna har nu fått en hedersplacering inne i ladugården.

Om jag inte kände grannen som en hederlig person, skulle det ligga nära till hands att tro att det hela är en ren bluff. Hur har blyertsnoteringen hållit i alla dessa är, utsatt som den ju varit för vädrets makter? Av bilden framgår, att den t.o.m. kunnat värja sig för algerna, som slagit sig ner på annan plats på tegelplattan.