Skattehöjningsrädslan

Hela mitt vuxna liv har jag haft svårt att förstå politikers rädsla att höja skatten. Hellre än att göra det har man tillåtit sina lokaler att förfalla och försämrat de verksamheter som de är ansvariga för.

Kan någon ansvarig politiker förklara för mig och säkert för många andra, varför skattehöjningar anses så ”farliga”. Varför försöker vissa partiföreträdare att t.o.m. skrämmas med just skattehöjningar som något parti antytt skulle vara en utväg?

En visserligen ganska gammal undersökning, men dock värd att nämnas, som Sveriges Kommuner och Landsting gjorde 2008, tycks vara något som våra politiker inte bryr sig om. Av den framkom bl.a. följande:

Undersökningen visade att 85 procent av svenska folket kunde tänka sig att betala högre skatt för att stärka kvaliteten i en sjukvård för alla. Nästan lika många, 83 procent, kunde tänka sig en skattehöjning för att förbättra äldreomsorgen och 79 procent för att lyfta skolan. En del av dessa personer svarade ”ja, kanske”, men varje gång svarade över 50 procent ”ja, absolut”.

Här tycks det vara precis som med frågan om vinster i välfärden. I den frågan är allmänhetens motstånd mycket tydligt, men inte heller där tycks politikerna lyssna till sina väljare. Vänsterpartiet gör det dock.

Själv är jag helt beredd att betala mer av min måttliga inkomst i skatt, eftersom jag är så övertygad om att samhället behöver mera skatteinkomster för att bevara och utveckla vår välfärd. T.o.m skattesänkarpartiet De Nya Moderaterna insåg till sist att skattesänkningar är fel sätt att ”köpa” röster med och förstås även fel sätt att finansiera de offentliga utgifterna med. Ovisst är det förstås om man verkligen innerst inne har övergivit sin tro på att skattesänkningar löser alla samhällets problem.

Som sagt, förklara för mig varför det är bättre med t.ex. kommunala neddragningar än med en måttlig skattehöjning! Alla som inte är egoister i sin syn på medmänniksors behov, borde gladeligen kunna ställa upp med litet mer i skatt av sin inkomst. Jag tror att vi är många pensionärer som gärna skulle göra det, trots att vi redan nu beskattas högre än vad löntagarna gör.

 

 

 

5 kommentarer

  1. Anna

    Ej ansvarig, men här kommer spekulationer:
    I grunden så handlar det väl om friheten över dina egna pengar. Har man låg skatt så har man mer pengar att göra vad man vill för, istället för att staten ska styra vad man ska göra för sina pengar. För att hårdra, att få skatteavdrag för att skänka till välgörenhet… då får du välja vilken verksamhet du vill stödja istället för att staten beroende på styre ska bestämma det åt dig. Är man väldigt rik och sätter sig själv och de närmaste först så är inte välfärden för de som inte har värt särskilt mycket, för man kan alltid garantera att det kommer att finnas en gräddfil att köpa in sig i oavsett hur sönderfallen välfärden blir. Det är nog ganska liten procent av befolkningen som ser det så, men det är väl grundtanken: ta ditt ansvar för din ekonomi, planera smart och lägg dina pengar på det du vill (och att alla har den möjligheten bara de vill/orkar).

    Rädslan för skattehöjningar är just att man vill gå ut och styra mer med folks pengar, och särskilt nu är väl var och varannan arbetande åtminstone nöjda med alliansens skattesänkningar, de fick mer i plånboken och inte alltför mycket ökade kostnader (än). Därför kan nog partier känna sig rädda för att föreslå skattehöjningar redan och därför som ingen gör det mer än förslag på höginkomstskatt och högre skatter på andra områden.

    Så det är väl alltid så, de som arbetar är den stora väljargruppen och det är väl lite obekvämt att vilja föreslå att ta mer pengar från de som redan har så det går runt, även om vissa tycker det är ok så kan det finnas andra som inte trivs med det förslaget och därför röstar annorlunda i protest. Därför är det tacksammare att ta pengar från de eller de områden man kan motivera ”enklare”: miljön, de rika, de arbetslösa, bankerna, kött och allt vad det kan tänkas vara.
    Så i mångt och mycket tror jag det är rädsla och kampen om den stora väljargruppen som gör att man ser försiktigt på ökning av inkomstskatten. Fast nu har man ju sett budgetförslag både i Umeå kommun och landstinget där det kommit förslag på skattehöjningar, så det vågas en del. Däremot nationellt så är det mycket mer försiktighet.

    • Karl-Gustav Sjöström (inläggsförfattare)

      Tack för din långa kommentar, som jag dock inte helt förstår. Du skriver bl.a. så här:
      ”I grunden så handlar det väl om friheten över dina egna pengar. Har man låg skatt så har man mer pengar att göra vad man vill för, istället för att staten ska styra vad man ska göra för sina pengar.”

      Det där att det skulle vara så farligt att låta staten ”styra” vad som skall göras för dina pengar, förstår jag inte riktigt. Om man i demokratisk ordning beslutat att vi skall ha en väl fungerande äldreomsorg, sjukvård och skola och detta i huvudsak drivs av stat, landsting och kommun, borde det då inte var helt OK att vi bidrar till detta med våra skattepengar? Vi har ju redan sagt att sådant skall ”styras” eller drivas av stat, landsting och kommun. Är det inte helt Ok att vi ger möjligheten att görs det också med våra skattepengar, t.o.m. mer när det som nu behövs?

      Nu finns det förstås många som tycket att allt av det ovan nämnda skall styras av en själv och att allt detta skall ligga i privata händer. Jag tror att de senaste årens skattesänkningar har något med det synsättet att göra. Men skattesänkningar hjälper som bekant inte arbetslösa, långtidssjukskrivna och fattigpensionärer. För att hjälpa dem behövs tvärtom skattehöjningar.

  2. lf

    Du KG, du är en klok och sympatisk person och jag tror att du beskriver skatt på ett bra sätt.
    Skatt är enligt min mening det bästa sättet att utjämna skillnaderna i samhället.
    Jag brukar beskriva detta med en mening: Vi möter en direktör i 80 års åldern.Han är förbannad.Här har man betalat landstingsskatt i alla år till ingen nytta.Han har varit frisk och inte anlitat sjukvården i någon större utsträckning.
    Han kunde ju säga såhär :Jag har haft tur att få vara frisk och det är en ynnest och mina skattepengar
    har varit med och hjälpt många sjuka.
    Varför har skatt och solidaritet blivit skällsord för borgerligheten.

    • Karl-Gustav Sjöström (inläggsförfattare)

      Så är det nog, att de som förväntar sig att den skatt hen betalar är bortkastad, om man inte själv får nytta av den (utan bara färdas på skattefinaniserade vägar, får skydd från polisen, känner sig trygg med det militära försvaret o.s.v.). Att pengarna går till detta och till ens medmänniskor som t.ex. på grund av ohälsa, arbetslöshet inte klarar sig själv, ser de sannolikt inget värde i. Inte heller ser det värdet i att skattepengarna behövs för utbildning av ens barn och barnbarn.

  3. Nisse

    Hej Karl-Gustav! Problemet med skattefinansierad solidarisk sektor, är att utgifterna för denna ar skjutit i höjden, i takt med att allt fler kommit att sysselsättas inom denna och därmed leda till att vanligt folk fått allt mindre egna medel att hantera. Det är dessutom så att, eftersom vi är olika och därmed har olika preferenser, kan det vara bättre att den enskilda får fler valmöjligheter i fråga om samhällets tjänster. Alla, över 85, kanske inte vill eller är lämpade till omhändertagande på servicehus och alla barn kanske inte far väl av kollektiv uppfostran i förskola, utan har större behov av att bli sedda, kanske pga svår sjukdom?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.