Att vara god man

Den senaste tiden har det slagit mig, vilket värde har för mig personligen att vara just god man eller förvaltare. Nu tänker jag inte på den måttliga ersättning som uppdragen ger en utan på något helt annat.

Om man själv lever och under många åt haft det bra ut ekonomisk synpunkt, glömmer man lätt hur oerhört frustrerande det måste vara för den som inte får sin ekonomi att gå ihop. Skälen till detta kan vara många, men effekten av det skiljer sig inte mellan de olika skälen till dålig ekonomi.

Föga professionellt lever jag mig in i mina huvudmäns bekymmer, när de mer eller mindre fortlöpande måste välja mellan vilka av deras många räkningar som de tvingas låta vara obetalda och vilka som de måste betala. Nu är det alltså jag, gode mannen eller förvaltaren, som måste göra dessa val. En känsla av misslyckande i rollen som god man går inte att undvika, hur felaktig den än må vara. När skulderna accumulerats och vida överstiger vederbörandes inkomster, finns inte så mycket att göra. Att ansöka om skuldsanering är förstås en möjlighet, som man då måste överväga.

Jag tycker att alla de som lever sitt liv utan ekonomiska bekymmer borde få känna på hur det är, när skulden hos kronofogden växer och när en pengar inte räcker till det mest nödvändiga i ens liv. Mina godemansuppdrag har ökat min förståelse för hur många i vårt samhälle har det.