Rättspatos

Märkligt om mig själv… två personer, endast två, under hela min livstid har kommit till den slutsatsen att jag är en person med ett starkt rättspatos.

Såklart jag känner mig smickrad av ett sådant omdöme, eftersom jag förstås anser att ha en sådan egenskap är något att sträva efter. Det märkliga är att jag aldrig själv tänkt på att jag skulle ha den egenskapen.

Nu har jag förstås anledning att trots att inte ta de båda personernas omdöme på allt för mycket allvar. Båda bygger nämligen sin uppfattning enbart på vad de fått ut av mitt bloggande. Ingen har träffat mig innan de ansåg sig se detta starka rättspatos i mig.

En av dem har jag träffat i efterhand, men missade att ta reda på vad det var som fick honom att upptäcka detta rättspatos hos mig, redan innan vi hade träffats.

Om någon mot förmodan är litet osäker på vad rättspatos är, så är väl detta en bra förklaring:

(Stark känsla (eller lidelse) för vad som är rätt och fel – ur moralisk eller laglig synvinkel -.
Ibland rättskänsla.)

Tänker jag närmare på saken, så blir slutsatsen att det nog är det jag har ändå.