”Stupid consumers”

Dumma konsumenter eller en smart dagstidning, är min fråga efter att jag varit ute och köpt dagens ex. av ”The Herald-Palladium”. Båda antagandena torde vara väldigt nära sanningen.

Tidningen kostar på vardagar bara 1 dollar och det är ju väldigt billigt även om den är tämligen tunn. I dag, söndag, kostar den 2 dollar, vilket borde kunna anses vara OK, åtminstone när jag tar den i handen och känner hur tjock och hur tung den är.

Tung som sagt, vilket fick mig att ta fram vår köksvåg och göra ett par jämförande vägningar. Då visade sig något närmast otroligt. Reklamen i form av diverse flygplad, löst instoppade i tidningen, väger 450 gram. Tidningen som sådan väger 100 gram! Jag och andra tidningsköpare betalar således för reklamen och hjälper därmed de olika företagen att få ut sin reklam. Med största sannolikhet torde dessutom tidningen få betalt för att de medverkar till distributionen av reklamen. Någonstans känns det som om det är vi dumma konsumenter som betalar det hela, emedan såväl de olika företagen som tidningen tjänar på det.

Men vad kan då ”smarta” konsumenter göra åt saken? Förmodligen ingenting annat än sluta att köpa söndagstidningarna och i stället ta del av nyheterna via de olika gratismedia som finns tillgängliga via internet.

Hjälp att förstå att detta är helt OK. Möjligen tänker jag helt fel. Jag har gjort det EN gång tidigare och det var i oktober 1962 (OBS! typiskt Kalleskämt).

2 kommentarer

  1. Anders

    Det kostar att producera nyheter. Antingen betalar vi mycket för att slippa reklamen, eller accepterar en lägre kostnad mot att stå ut med reklam. Även ”gratismedia” via internet kostar pengar att producera och även där tvingas vi att stå ut med reklam. Så något som är helt ”gratis” finns inte om det inte är skapat med ideella krafter.

    Personligen tycker jag att professionell journalistik aldrig har varit så viktigt som med dagens informationsutbud. Det är inte lätt att sovra i all den information som överskjöljer den moderna människan och det behövs proffs som tar reda på vad som är sant och inte. Och för den tjänsten är jag villig att betala för på ett eller annat sätt. Dock helst med så lite reklam som möjligt…

    • Karl-Gustav Sjöström (inläggsförfattare)

      Jag inser till fullo att det är som du skriver, Anders, men håller inte med riktigt på en punkt. Jag anser fortfarande att det för mig är ”gratis” att t.ex. läsa DN här i USA, men dock inte gratis för alla. Jag åker på ett sätt snålskjuts. DN:s prenumeranter betalar.
      Mitt blogginlägg handlade bara om att beskriva det vansinniga i att betala för 100 g ”nyheter”, normalt 1 dollar, men på söndag 2 dollar tack vare de 450 grammen oönskade elygblad som jag jag fick på köpet. Jag motsa imnte alls att det kostar att producera nyheter.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.