Vem är jag…???

Så här såg jag ut när jag för hand skrev mängder av anonyma insändare i ortspressen och även andra tidningar. Bloggen är tusen gånger bättre.

Eller snarare, hur uppfattas jag av alla dem som läser mina blogginlägg? Den frågan funderar jag på då och då. Jag inser förstås att det är en fråga som jag inte själv kan besvara.

Ibland känner jag mig som en riktig gnällspik – och någon har faktiskt påstått att det är precis vad jag är. Det är kanske lätt att få intrycket att jag bara ägnar mig åt att söka fel och sedan ta upp dem i blogginlägg. Möjligen är det för många svårt att förstå vilket syfte jag har med att här beskriva olika tokigheter som jag möter då och då. Gör jag det bara för att dumgöra dem som borde uppfatta det ansvar de har eller gör jag det med förhoppningen att min kritik skall uppfattas som positiv och i åtminstone i någon del leda till förbättringar?

Alla de som känner mig personligen torde inte vara förvånade över min inbyggda lust att granska olika förhållanden och sedan reagera tämligen energiskt för att uppnå klarhet och helst också rättelse. Så har jag ju alltid varit och det säkert på både gott och ont. Men de som inte känner mig, hur uppfattar de mina kritiska blogginlägg? Utan intresse av dem är de i vart fall inte, eftersom de läses av så många. Kommentarer uteblir dessvärre i stort sett.

Hur jag uppfattas, vet jag alltså inte. Vem jag är, vet jag dessbättre än så länge. En pensionär som har relativt gott om tid, tycker om att skriva och som fortfarande har intresse av hur framförallt den skattefinansierade delen av vårt samhälle fungerar; det är jag det. ”Gråsosse” sägs jag dessutom vara och ser fel även hos mitt parti men gillar att ställa det partiets grundläggande ideologi mot den som Moderaterna företräder – åtminstone under valrörelserna.

När det gäller mina kritiska blogginlägg vinnlägger jag mig om att inte peka ut och därmed skada enskilda anställda, eftersom de nästan alltid har de ansvariga politikerna bakom sig. Så är det ju, även när en enskild tjänsteman gör fel. Ytterst ansvariga för verksamheten är det andra som är. Ibland när dessa hukar sig och vägrar svara på frågor, drabbas tyvärr enskilda tjänstemän ändå av mitt ”skrivande”. Sådana politiker skulle behöva anställa strateger som hjälp att hantera liknande situationer.

Välkomna med kommentarer. Alla sådana kommer jag att publicera. Ingen kommer att kunna vara för vänlig eller för ovänlig för att inte bli publicerad. Var så goda, även ni som föredrar att vara anonyma!