”Bankinspektionen” fortsätter

Min fru säger i bland att jag då och då beter mig som ”a dog on a bone”, d.v.s att jag inte utan vidare släpper de ”köttben” jag stöter på.

Så är det definitivt nu. Jag fortsätter nämligen att ta reda på hur banker i Sverige hanterar sin nya uppgift att spåra amerikanska medborgare och deras bankkonton, om de är bosatta i Sverige. Det är en uppgift som de har haft sedan 1 juli 2014. Enligt ett avtal mellan vår regering och USA:s skall detta sedan vidarerapporteras via skatteverket till USA:s skattemyndighet, ISR.

Nu har jag ringt Skandia Bank, Nordea och Swedbank igen. Swedbank skulle ringa mig i går, men har ännu inte gjort det.

Jag ställde dessa två raka frågor till bankerna:

1. Vad gör banken, när de upptäcker att någon av deras kunder är amerikansk medborgare och har motsvarande 50 000 dollar eller mer tillsammantaget på konton hos dem?

2. Hur vet banken vilka av deras kunder som är amerikanska medborgare?

Skandia Bank visade direkt att man inte visste vad det var frågan om, men lovade se till att någon som vet vad det gäller skulle ringa mig. Det löftet fick jag för två timmar sedan och väntar fortfarande på att någon skall ringa.

Nordea gav ett korrekt svar på mina frågor.

Swedbanks växel kopplade mig till olika personer. På ett av ställena fick jag ett felaktigt svar på fråga 1, som kort och gott var ”INGENTING”! Till sist lovade en tjänsteman att ta reda på svaren och sedan ringa mig. Det gjorde hon inom en halvtimme och förmedlade de svar hon fått av bankens ”expert”. Svaret på fråga 1 var helt felaktigt. Enligt Swedbank gäller rapporteringsskyldigheten INTE vanliga bankkonton utan bara diverse värdepapper, fonder och liknande. Svaret på fråga 2 var ytters luddigt. Nu fick jag ytterligare ett löfte att någon skulle ringa mig från Swedbank!!

Vad är det då för svar som jag betecknar som ”felaktiga”? Svar, som helt strider mot den information som jag fått hos skatteverket och av juristen på Svenska Bankföreningen, kan jag inte uppfatta annat än felaktiga.