Nära bli bondlurade

I dag råkade vi ut för något, som vi misstänker hade kunnat gå riktigt illa.

En ung, välklädd och artig man stoppade oss med den vanliga frågan: ”Where are you from?”. När vi nämnde Sverige, lyste han upp eftersom det han erbjöd just var för svenskar. Så fick vi var sin lottliknande handling. Peggys var en nit, som bara skulle ha gett henne en flaska vin.

Men min var en höjdare, som skulle ge mig något av följande: 1 200 euro, en laptop, en semesterresa för fyra eller 120 euro. För att få något av detta, behövde vi gå till ett kontor i närheten. När vi tydligt förklarade att vi inte trodde alls på detta, ringde han efter sin chef som ganska omgående kom springande från en plats längre bort på gatan. Denne upprepade vad vi redan hade hört. Det var ett sätt att introducera ett företag för bokning av semesterresor.

Efter en stund kom en tredje man, äldre och svensktalande från Övertorneå. Han följde oss till kontoret, där en fjärde person tog emot oss. Han förklarade bl.a. att om vi vann 1 200 euro behövde han vårt betalkort för att kunna betala ut vinsten. Blev det någon av de andra vinsterna, skulle vi få dem direkt i handen.

Mer och mer började vi dra åt oss öronen. Fliken som täckte vår vinst var ännu inte öppnad. Först skulle bli bjudna på fika och få ytterligare information om företaget. Samtidigt upptäckte jag att det fanns en åldersgräns på 68 år. När jag då påminde om mina 74 år, något som jag redan hade uppgett, så ”spelade det ingen roll”.

Då steg vi upp och gick övertygade om att min vinst med säkerhet var 1 200 euro och att mitt betalkort i hans hand skulle ha blivit dyrt för mig. En utstuderad metod med fyra man och en kvinna var det, men av oss från Vännäs fick man inget ut av den