Partiledardebatten

Under min 1½ timme långa cykeltur lyssnade jag på riksdagens partiledardebatt och som vanligt ställde jag mig frågan, hur våra folkvalda kan bete sig som de gör i sådana här sammanhang utan särskilt kraftiga reaktioner från oss väljare.

Under debatten ställdes ett flertal mycket välformulerade och intressanta frågor, frågor som fick mig att rätta till öronpluggarna och sluta flåsa inväntande svaren. Men till min stora besvikelse kom oftast inga svar alls. Antingen undvek man helt frågorna eller bara snuddade vid dem för att i stället övergå till propaganda för sitt eget partis förträfflighet på andra områden. Eller så kom man med motfrågor.

Det tycks som vi helt har accepterat detta. Skämtsamt säger vi ofta om svar i andra sammanhang, att de är ”ett riktigt politikersvar”.

Jag kan inte påstå, att någon av partiledarna var bättre än de andra. Dock vill jag nämna läraren och skolministern Fridolin.

När han ställde frågor till sina elever, tillät han då också dem att inte svara alls, svara på annat eller ge honom en fråga tillbaks?