Allmänheten göre sig ej besvär…

I Umeå har man kommit överens om, att de som råkar äga mark som utestänger allmänheten från promenader längs stränder, (älv, sjö eller hav), skall få fortsätta att göra det. Hur vet jag nu det?

Jo, genom att läsa Anders Ågrens blogginlägg, där han bl.a. skriver:

”Och hur som helst så var vi alla överens i näringslivs- och planeringsutskottet – när vi antog översiktsplanen hösten 2011- om att vi aldrig skulle expropriera privatpersoners mark kopplat till någon strandpromenad. ALDRIG.”

Nog är det väl litet märkligt att ett utskott för alltid kan lova att inte via expropriationsförfarande ”ta” någons mark för att kunna skapa en strandpromenad? ”Alla var överens” om det, skriver Ågren. Jag undrar just om denna märkliga överenskommelse också blev ett protokollfört beslut.

Tänk om VK skulle gräva i detta också och finna någon ledamot i det aktuella utskottet, som faktiskt äger sådan mark och sedan kunde glädja sig åt att få ha sin mark för alltid skyddad från allmänhetens intrång. Då skulle det förstås handla om mer än bara ett s.k. delikatessjäv.

Att man bara pratade och var överens om något, är förstås intet värt i sammanhanget, om överenskommelsen inte också blev en formellt och protokollfört beslut.