Omvärldsstrategen och Jan Hägglund

Vad i all sin dar har nu Jan Hägglund och Umeå kommuns mest omskrivna omvärldsstrateg med varandra att göra? Ingenting som personer men däremot är de belysande exempel på hur man i Umeåandans namn så totalt negligerar saker som skrivs i VK:s blogg.

Några, ja kanske rent av många, minns säkert mina många och energiska försök att få förklarat hur det kom sig att någon efter att fått sparken som kommunalråd i Vännäs kommun kunde få ett relativt välbetalt jobb som omvärldsstrateg i Umeå kommun. Att vederbörande var gift med oppositionsrådet i kommunen, gav förstås anledning till en och annan otillåten misstanke.

Mina funderingar i frågan ”besvarades” med en till nästa hundra procents tystnad. Om jag inte minns fel, ställdes dock en enkel fråga i kommunfullmäktige av en kvinna i dåvarande Folkpartiet. Kommunalrådets svar till henne slog alla rekord, när det gällde avsaknaden av begripligt innehåll.

Nu har Jan Hägglund, obekväm för det politiska etablissemanget, i ett antal blogginlägg ställt en mängd provocerande frågor utifrån omständigheter som måste kunna betecknas som ovedersägliga fakta. Han har fått många läsare av sina inlägg, många kommentarer och förstås hamnat högt på listan över de mest lästa inläggen. Precis så var det också, när jag skrev om omvärldsstrategen.

Men varför är Umeå kommuns politiker så tysta? Tystnaden från övriga media är även den öronbedövande, om jag får använda ett slitet ord som jag ändå gillar.

Naturligtvis måste det vara så att tystnaden helt enkelt måste tolkas som ett bevis för hur sann i första hand Jan Hägglunds faktaredovisning är men också hans övertygande tolkning av de fakta han tar upp. Ju tystare desto större anledning finns det att ta Hägglunds skriverier på fullaste allvar.

Skammens rodnad drabbar såväl de redan röda som de blå liksom alla andra partier som har en del i det som hänt. Det får dem att ligga lågt och hoppas att allt snart skall vara glömt. Precis som nog de flesta gjort, när det gäller omvärldsstrategen.