”Flykten” från Kiel

Mitt förra blogginlägg om tiden som sjöman väcker minnet av en smått lustig händelse.

Sedan jag tröttnat på tiden med MS Tosterö uppallad i en torrdocka i Kiel för reparation efter vår grundstötning i Stockholms yttre skärgård, bestämde jag mig för att ge upp och åka hem till mamma.

Tåg skulle väljas för hemresan. Efter att övat en stund på hur jag skulle beställa biljetten på järnvägsstationen, hände följande:

Jag: ”Beställer biljetten på min bästa och inövade fras på skoltyska”

Flickan i kassan (på klockren svenska): ”Till Umeå? Där gick jag på Umeå högre allmänna läroverk en gång i tiden”.

Så pratade vi en stund men då på mitt och hennes eget modersmål. Så fick jag min biljett, och var snart hemma igen på Tallhedsvägen 10 på Västerhiske, där min oroliga mor och mindre oroliga far varmt hälsade mig välkommen hem.