70-plussare i ”karantän”

Häromdagen ondgjorde jag mig över en rekommendation från Folkhälsomyndigheten, som gick ut på att vi 70-plussare skulle begränsa vår utevistelse till en stund på balkongen. Nu har jag förstått att många har missförstått min syn på syftet med den onyanserade rekommendationen.

Jag tycker givetvis att råd från Folkhälsomyndigheten skall respekteras och följas, men eftersom man där tycks dra alla 70+ över en kam, tillät jag mig att raljera över balkongrekommendationen. Gruppen 70+ är inte en särskilt homogen grupp och alla av oss bor inte i balkongförsedda hus i tätorter. Många av oss har tillgång till mer eller mindre öde promenadvägar.

Det tål kanske, trots all information från ansvariga myndigheter, att upprepa skälet till varför vi som nått den ”aktningsvärda” åldern 70+ bör undvika icke nödvändiga närkontakter med andra människor. Skälet är i första hand, som jag förstått det, att om vi smittas är risken för allvarliga konsekvenser klart större än för yngre människor.

Värdet av motion både för den fysiska mentala hälsan borde kanske tvärtom betonas i dessa tider.

Skulle vi trots varningen ändå röra oss ute bland andra människor, så kan ju faktiskt en och annan av oss kunna föra vår egen smitta vidare – om vi redan är smittade. Här skiljer vi oss inte alls från alla yngre, utöver åldern förstås.

Vi kommer nyss hem från Vännäs. Själv satt jag lydigt kvar i bilen bortåt en hel timme, medan min ”unga” fru gjorde våra ärenden på Konsum, ICA och apoteket. Hon är jämförelsevis ung, men hade vi varit i USA skulle hon som 60+ ingå i deras riskgrupp baserad på hög ålder.