Demokratifrågan i Vännäs

Redan i augusti 2017 fanns en debattartikel i VK av Marcel Berkelder och Christer Malm inför det stora VA-projektet i Brån, där demokratiaspekterna kritiskt togs upp. Under projektets genomförande och även sedan det var klart, har oroväckande saker hänt, vad gäller respekten för viktiga demokratifrågor.

Här finns artikeln att läsa:

Det senaste som hänt har med faktureringen av kostnaden för anslutningen att göra. Trots att arbetet slutfördes 2018, och att det således var det årets av kommunfullmäktige antagna taxa som skulle tillämpas, valde samhällsbyggnadsförvaltningen först att använda sig av 2020 års taxa. Ett klart avsteg från ett fullmäktigebeslut, som man dock tvangs att rätta till efter protester från oss berörda, men först efter inblandning från VK.

Om en del i den kommunala förvaltningen väljer en väg som inte stämmer med ett fullmäktigebeslut, har man där valt ett ickedemokratiskt sätt att handla.

En fråga som nu hänger i luften har att göra med nämnda förvaltnings egen tolkning av 2018 år VA-taxa. Eftersom den med sin omöjliga formulering, men dock antagen av fullmäktige, ej går att tillämpa på en punkt (50 eller 70 %?), väljer förvaltningen ändå den högre procentsatsen.

Ytterligare ett odemokratiskt avsteg från ett i kommunfullmäktige demokratiskt fattat beslut.

Den 24 september 2019, hölls ett möte med Tore Forsberg, Christer Nygren, Karolina Johansson och företrädare för Brån. Där blev vi bl.a. överens om att Christer Nygren skulle utfärda ett separat intyg till oss fastighetsägare om VA-installationerna är korrekta/besiktade. ca nio månader har nu gått sedan mötet. Några sådana intyg har vi ännu inte fått.

Tanken bakom mötet var nog påkommen i bästa demokratiska ordning, men att sedan delvis strunta i resultatet av mötet kan knappast betecknas som särskilt demokratiskt.

Mina tre punkter visar tydligt att hur demokratiska de olika politiska partierna än är, så är det till sist ändå de verkställande förvaltningarna hantering av demokratifrågan som är avgörande. Detta blir särskilt uppenbart, när politikerna alltför ofta avstår från att ”tycka” något om hur deras politiska beslut till sist hanteras.