”Barnbarnskramandet”
”Barnbarnskramandet” har i dagarna lyfts till någonting alldeles speciellt. Naturligtvis ser även jag fram emot att våga krama mina barnbarn, såväl tonåringarna som den minsta.
Men visst kan man ha synpunkter på att just den möjligheten blir allt mer aktuell för många av oss fullvaccinerade?
Jag tänker nu främst på alla de fullvaccinerade, som inte har några barnbarn att krama. Känner de sig därför mindre glada över sin andra spruta än vi övriga som har barnbarn gör? Skall vi rent av tycka synd om dem?
Men glöm inte att spruta nr 2 absolut inte ger oss en ovillkorlig rätt att krama vår barnbarn, bara en minskad risk att smitta dem eller bli smittad själv. Mina barnbarn har en absolut rätt att själva avgöra, vilka de vill släppa så nära inpå sig som en kram innebär.
Men en kram via Facebook eller här via VK-bloggen kan de dock inte värja sig emot. Så därför, kram på er Alvin, Linus och Karin!
Senaste kommentarerna