Min polisanmälan

För några dagar sedan skrev jag här ett inlägg, där jag prisade det bemötande jag fick hos Polisen, när jag gjorde mitt livs första polisanmälan. De orden tar jag inte tillbaka, även om jag nu förstår att alla handläggare där inte är lika vänliga och tillmötesgående som den jag hade turen att tala med när jag gjorde anmälan.

I går fick en kopia av anmälan. Med den följde sex värdefulla sidor med information om mitt ärendes fortsatta handläggning. Där stod bl.a. vad jag skulle göra om jag upptäcker fel i de uppgifter som jag lämnade vid min anmälan. Eftersom jag gjorde det, ringde jag det telefonnummer som angavs för ändamålet. Genast insåg jag då att de anvisningar jag fått inte riktigt stämde. Till sist kom jag ändå fram till en handläggare.

Jag tyckte att hen borde få veta att den skriftliga anvisningen för hur man skall göra, om man hittar fel i kopian av polisanmälan inte riktigt stämde. Säkert gjorde jag det med en aningen irriterad röst. Handläggarens omedelbara och mycket bryska besked blev då:

”Fortsätter du så där, lägger jag på direkt”

Att få ett sådant besked från en myndighets handläggare kändes minst sagt oväntat, speciellt när jag bara påpekade att de anvisningar som jag fått på en viktigt punkt inte stämde.

Efter att jag efter viss svårighet lyckades förklara vad som var fel i kopian av min anmälan, fick jag till sist beskedet att man nu skulle upprätta en ny anmälan? Har jag nu polisanmält mig själv för en felaktig detalj som jag i affekt lämnade när jag gjorde min anmälan den 30 juni?

Ett ovänligt bemötande som också ledde till oklarhet i själva sakfrågan bevisar tydligt att Polisen i Umeå har både för uppgiften bra och mindre bra handläggare. Alla är definitivt inte värda en blomma.