Trots en mycket bestämd egen uppfattning om de olika expertkommentarerna i konstdebatten i Umeå, vågar jag ändå inte säga mer än följande.

Under en promenad längs en skogsväg i dag med fru och barnbarn, uppmärksammade barnbarnet mig på en ovanligt och vackert dekorerad sten.

Om man tycker att den är fin, är det då OK att njuta av den på samma sätt som kulturkännarna gör från sina överlägsna konstkännarpositioner, när de betraktar "äkta" och dessutom dyrbar konst?

Alla vi tre med Linus, 4, i spetsen tycker att stenen är vacker. Signerat är inte konstverket ifråga, och inte heller är konstnären känd i konstnärskretsar.