När jag i morse sökte efter något annat, fann jag en handling vars innehåll helt enkelt måste vara av största intresse för alla. Därför vill jag naturligtvis delge mina läsare en del av innehållet i den.

Handlingen ifråga är ett journalutdrag från Centrallasarettet i Umeå och skrevs dagarna mellan den 28 juli och 4 augusti 1941. Den perioden var min allra första sjukhusvistelse. Helt frisk var jag dessutom de dagarna.

"Hinnorna brusto" klockan 02.40 den dag jag skulle födas. Jag antar att betydde att "vattnet gick" då för min mamma. Men redan i början av februari samma år säger journalen efter uppgift från min mamma, att jag började förbereda mig för "steget" ut genom ett otåligt sprattlande i hennes mage.

Klockan 04.10 höll jag min första "bjudning" och valde då den som jag trodde var mest tilltalande, nämligen en gammal hederlig nackbjudning. Det första jag såg väl ute i friheten var min mammas gipsade ben. Hon befanns sig nämligen i ett "status post fractura proc. posterior tibiae dex." Möjligen minns jag fel nu. Den frakturen var förmodligen inte gipsad vid det tillfället.

Jag föddes som den adertonde vid Centrallasarettets BB i Umeå den dagen. "Lemmarna var fylliga" och "ansiktshuden var slät". Vilket vackert barn jag måste ha varit! Skriket var "kraftigt". Rakat mig hade jag tydligen gjort före "leveransen" – "lanugo -" står det i journalen, inget fosterhår alltså.

Däremot hade jag inte klippt naglarna. I journalen står det om fingernaglarna att de var "utanför fingertopp". Jag kan förstå andra noteringar om min person, men den här förstår jag inte. Vad hade nagellängden för viktigt att meddela om mitt tillstånd? Vem kan förklara det för mig?

Jag skriver detta i en skämtsam ton. Men jag måste samtidigt säga, att det var med en mycket märklig känsla och med andakt som jag läste journalen för första gången. Jag kan varmt rekommendera andra att begära utdrag från sina förlossningsjournaler, även om det då kommer att innebära litet extrajobb för journalarkivet på NUS, eller var man nu är född.