Nu måste man väl ställa sig frågan vad som egentligen händer längs E-12an. Först sjäva vägbygget och nu bron.

Jag vet inte om brojobbet görs av Vägverkets folk eller av inhyrda entrepenörer. Hur som helst med det, så tycks det vara en generande brist på kunnande och planering hos dem som gör jobbet.

Som jag förstått har man helt enkelt sågat sig ner genom viktig armering för att lättare kunna ta bort den gamla beläggningen. Man funderade tydligen inte först över om detta skulle minska bärigheten på bron.

Utan att veta ett dyft om hur en bro som den här är konstruerad, är deras förbiseende för mig mycket svårt att förstå.

Körbanan var sliten; Ingen tvekan om det. Men bron kunde ändå bära tung trafik. Den kan den inte nu sedan halva körbanan "lagats". Det hela påminner mig om något som Peggy brukar säga, när jag tänker ge mig på att laga saker som ändå fungerar hjälpligt, nämligen…

"If it ain’t broken, don’t fix it!"

När det nu blev som det blev, hade detta kanske varit ett bra råd att ge Vägverket innan de gav sig på det dåligt genomtänkta projektet.

Nu får vi all tung trafik mot Umeå längs Brånsvägen. Nackdelen med det uppvägs inte av den omständigheten att alla bussar som Peggy åker med till jobbet nu kommer att passera vårt hus. Jag behöver alltså inte längre skjutsa henne till eller hämta henne i Vännäsby.