60 ton på flaket

Ett imponerande ekipage

I går fick jag uppleva något för allra första gången i mitt liv. Inget märkvärdigt alls för många, antar jag, men för mig var det det.

En god vän hade nämligen erbjudit mig att åka med i hans lastbil tur och retur till Lycksele. Med barnslig förtjusning tackade jag direkt ja till erbjudandet.

Bilen var i stort sett ny. Förarhytten var full av all möjlig teknisk utrustning och dessutom väldigt fint inredd. Eftersom min vän också är en vän av ordning var hytten minst lika välstädad som vårt vardagsrum.

I Lycksele lastade vi briketter på Hedlundaområdet. Superimponerad blev jag inte bara av metoden för lastning utan också över min väns skicklighet när det gällde att backa in det långa ekipaget under silon. Jag skulle nog ha haft problem att göra samma sak med en bilsläpvagn!

För att även kunna visa mig hur lossningen går till, lastades några ton för mycket (?). Så var det förstås inte, utan en för stor mängd hade delvis okontrollerat rasat ner ur silon. Vid den avslutande vägningen upptäcktes detta och en del av lasten måste lossas. En traktor kom sedan och lastade tillbaks den mängd som behövdes för att uppnå högsta tillåtna vikt. Att köra med övervikt skulle, om det hade upptäcts, ha lett till kraftiga böter.

Utöver vad jag med egna ögon kunde se och uppfatta, gav mig resan en möjlighet att fråga den stackars vännen om "allt" som har med lastbilar och lastbilsfrakter att göra. Inte minst fick jag litet mera information om alla olagliga transpoter som sker på våra vägar utifrån vad jag sett och hört i Uppdrag granskning.

Med farthållaren inställd på 80 km/tim och med en i bilen bryggd mugg kaffe med tillhörande smörgås i magen (tack för den Ingeborg!) blev den säkra färden med 60 ton briketter till Vännäs mycket njutbar. Till detta bidrog förstås och det vackra vårvädret.

Tack skall du ha, Håkan från Gnarp!