Nytt äldreboende i Vännäs

I morse vaknade jag med en ny syn på vinster i välfärden. Nu vill även jag få ta del av dessa vinster.

Länge har jag haft 100 miljoner i tryggt förvar och skattefritt på en bank i "utlandet". För dessa pengar skall jag starta ett privat äldreboende i Vännäs. En av förutsättningarna är förstås att ingen myndighet sätter käppar i hjulet genom att t.ex. undra över vart pengarna kommer ifrån.

Så här har jag tänkt det. Ett aktiebolag måste förstås bildas. En självklar ordförande i det bolaget är ingen annan än Hans-Inge Smetana, eftersom han är den som verkliger ser fördelar i privata initiativ. Styrelsen i övrigt skall bestå av personer som har samma inställning.

Först tänkte jag ta jobbet som föreståndare för boendet, men avstår eftersom mitt rykte som motståndare till privata initiativ i sammanhanget kunde verka stötande.

Hans-Inge skall få låna 50 av mina miljoner till ett normal marknadsränta. Visserligen får han då en del räntekostnader att dras med, men de torde han väl inte få några problem med sedan vinsten för boendet börjar förgylla hans och min tillvaro.

Sedan bygget är klart och utrustad fullt ut liksom rekryteringen av personal är det, kör vi igång.

Då driften av boendet inte kommer att finansieras med skattepengar, måste vi finna andra vägar för det. Eftersom privata äldreboenden – utom med ett och annat undantag – ju är mycket bättre än de kommunala, måste vi nu också i handling visa det. Vi skall dels vara bättre vad det gäller omvårdnadsbiten men dels kanske också försöka erbjuda ett billigare boende inklusive service än vad kommunen gör.

Möjligen måste vi också erbjuda något högre löner än kommunen, för att kunna rekrytera den personal vi behöver och som nu börjar bli allt svårare att få tag på.

De äldre måste välja vårt boende, sedan vi på olika sätt kunnat visa hur bra det. Men detta kan vara ett problem bara i början eftersom vårt boende ju kommer bli något som kommunen kommer att efterlikna. En självklar effekt av privata alternativ påstås det ju vara.

Och eftersom såväl Hans-Inge som jag anser oss vara rättskaffens män, tänker vi inte föra ut vår vinst till något skatteparadis (mina 100 miljoner är att hänföra till en ungdomssynd) utan hederligt skatta för den i Sverige. Vi kommer självfallet att investera vinsten i boendet, så att det bli ännu bättre.

Nu är det bara ett litet krux med hela idén. Jag har nämligen inte hunnit fråga Hans-Inge än, om han ställer på tanken om ett privat särskilt boende för äldre, när boendet självt måste generera sin vinst och inte kan leva på skattepengar.

Vid närmare eftertanke ställer jag nog inte upp själv heller. Jag lever nog bättre på den skattefria räntan på mina 100 miljoner!