I förrgår bevistade jag två fackliga möten. Det är alltid lika roligt, inte minst för att jag själv har facklig bakgrund, att träffa andra fackligt aktiva och prata om arbetsrätt, tillväxt, jobb och utveckling.

Vi behöver fler med facklig bakgrund i politiken! 

Under eftermiddagen besökte jag IF metall som hade ett möte med medlemmar i avdelning Södra Västerbotten på Umeå folkets hus. Jag tog tillfället i akt att berätta om industriutveckling i Umeå. Umeåregionen är norra Sveriges industrinav och industrin är otroligt viktig för en hållbar tillväxt i Umeå.

Socialdemokraterna arbetar aktivt för att stärka industrin i Umeå. För en fungerande industriutveckling är det framförallt infrastruktur och kompetensförsörjning som är viktigt. Lokalt arbetar vi med att stärka de öst-västliga förbindelserna. Färjeförbindelsen till Vasa är ett sådant exempel, en transportlänk som är otroligt viktig för industrinäringen. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har å sin sida meddelat att Norrbotniabanan ska börja byggas redan under den här mandatperioden. Bristande kapacitet för de spårbundna transporterna är i dag ett stort problem och en flaskhals för industritillväxten. Därför är Norrbotniabanan otroligt viktig för vår regions fortsatta tillväxt.

Under de borgerliga regeringsåren lades Norrbotniabanan på is och infrastruktursatsningar i norr lyste med sin frånvaro. Vi vet vad vi får med Moderaterna i regeringsställning. 

Regeringen har också förstärkt Norrlandsfonden med 200 miljoner. Norrlandsfondens företagsutlåning är en viktig komponent i att skapa förutsättningar för investeringar i norr.

Jag berättade också om hur Socialdemokraterna, både nationellt och lokalt, arbetar med fackliga rättigheter och goda arbetsvillkor. Vi kunde tillsammans konstatera att en röst på Sverigedemokraterna är en röst på Moderaterna och vice versa. När regeringen la ett förslag 2016 om lagkrav på kollektivavtal vid offentlig upphandling så fälldes förslaget av Sverigedemokraterna och Moderaterna. Det är ett av många exempel. SD och M är rörande överens i sitt motstånd mot fackliga rättigheter, turordningsreglerna och ordning och reda på arbetsmarknaden. Man kan läsa mer om detta i en föredömlig rapport från fackföreningsrörelsens tankesmedja Tiden.

Vi diskuterade också trygghetssituationen i Umeå. Varken metallarna eller SEKO-medlemmarna kände inte igen sig i Moderaternas bild av Umeå. Vi var eniga om att den bästa vägen framåt, för att möta problem, INTE är att skrämma människor utan att tillsammans ta ansvar och arbeta med problem såväl förebyggande och långsiktigt som med akuta åtgärder.

Under kvällen träffade jag SEKO:s socialdemokratiska klubb på Fackens hus i Umeå. Även här diskuterade vi tillväxt och Umeås fortsatta utveckling. Vi samtalade också vikten av att vi efter valet får en fortsatt politik som prioriterar välfärd framför skattesänkningar. Den svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas!