Inte i en roddbåt

En bloggvän tyckte häromdagen att jag borde säga något om vår förestående resa till Kina. Kanske har hon rätt. Några kommer sannolikt att glädjas å våra vägnar och andra kanske bara tar som skryt.

Hur som helst med den saken – den 15 i denna månad, eller den 15:e dennes, som kanske mina mor- och farföräldrar skulle ha uttryckt sig, bär det iväg.

Rubriken syftar på en gammal slagdänga från min ungdomstid, som bl.a. har texten "Följ med mig Stina i en roddbåt till Kina…". Den som följer mig heter förstås Peggy och i stället för roddbåt tar vi oss dit med Air China.

I går fick vi tillbaks våra pass med en visumgrej (bilden) inklistrad. Våra elektroniska biljetter kom samtidigt. Resans första mål är Beijing. Namnen på de övriga städer som ingår i rundturen har jag aldrig hört förut och har därför svårt att minnas dem utan att titta i resefoldern. Det får bli en annan gång.

Varför då Kina och hur har vi råd med det, undrar kanske någon. Kina låter så annorlunda och efter rekommendationer från min syster, som varit där två gånger, började vi spara till resan. Det är vi duktiga på och när man sedan betalar från pengar som man sparat under en tid, känns det nästan som det hela är gratis. Råd har vi alltså tack vare några års sparande.