Tankar vid graven

Mycket tidigt denna söndagmorgon var jag vid vår familjegrav för att göra den klar för vinterhalvåret. Den här gången var jag helt ensam. Ofta gör jag det tillsammans med min fru.

I graven vilar mina föräldrar, min förra fru samt ett antal släktingar som jag inte alls känner till. På våren planterar vi penséer i de färger som min mor tyckte om och på hösten täcker vi den med mossa från skogen på ett sätt som min förra fru tyckte om. Nu är det gjort.

Den fina höstmorgonen med en höstsvag sol som just börjat titta fram och skingra dimmorna över Vännäsby fick mig att litet djupare begrunda mitt liv. Frågor som jag vanligtvis slår ifrån mig kom upp igen; frågor som har att göra med rätten att vara så lycklig som jag är i mitt andra äktenskap. Min första fru, som gav mig så mycket under vårt 38-åriga äktenskap ligger i graven medan jag lever lyckligt med min andra fru mitt ibland mycket av det som min förra fru och jag skapat tillsammans.

Förnuftsmässigt känns det naturligt helt i sin ordning. Varför skall man inte få uppleva lyckan tillsammans med en ny kvinna, sedan man blivit änkeman? Jag är dessutom helt säker på att min förra fru skulle glädja sig åt att veta att jag inte behöver leva ensam. Jag är också säker på att mina två söner är glada över att jag har en som så kärleksfullt "tar hand om" mig, nu när deras mor är död.

Men ändå… ibland ställer jag mig frågan, om jag trots allt borde ha gjort som en del andra, när deras maka eller make lämnat jordelivet, d.v.s. levt ett fortsatt liv utan en ny partner. Kanske ställer jag mig den frågan mest med tanke vad andra kan tycka om mitt val att inte leva ensam. Hela mitt liv har jag nog oroat mig för mycket över vad andra tänker och tycker om mig.

Sådana här tankar for runt i mitt huvud vid graven. Om jag har "rätt" eller inte att vara lyckligt med min nuvarande fru, spelar egentligen ingen annan roll för min lycka än att de då och då, alltmer sällan, dyker upp. Ingen får tro att jag på minsta sätt ångrar vare sig att jag valde ett liv med en ny kvinna och förstås inte heller att jag valde just Peggy, alternativt lät mig väljas av henne.