Besviken – igen!

Stackars mig som måste gå omkring besviken så ofta! Säkert är jag inte ensam om det men få av oss väljer att tala om det i detta medium.

I Umeå och på ett par andra orter finns det något som heter Senioruthyrning i Sverige AB. Där man kan man som pensionär anmäla intresse av arbete. Det gjorde jag för 1½ år sedan. Jag gjorde då klart att jag var beredd att ta precis vilket jobb som helst, men givetvis inom de ramar som jag med min förmåga och kompetens klarar av.

Under den tiden har jag fått ett enda jobb, som innebar målning av en förstugubro (heter det så?) i Vännäsby. Det jobbet tog två timmar för mig. Jag fick senare ett erbjudande om ett annnat, som innebar ett för mig alldeles för komplicerat golvläggningsjobb i Vännäs. Det tackade jag därför nej till.

Ytterligare ett jobb har jag haft, men det ordnade jag själv och beställde det sedan via senioruthyrningen. Detta jobb plus ytterligare ett har jag själv ordnat åt senioruthyrningen under tiden jag själv varit anmäld hos dem. Ett enda jobb har jag alltså hittills fått därifrån, som jag inte ordnat själv.

I stunder av lätt depressiva tankar inser jag trots min arbetslust och ännu långt ifrån förbrukade förmåga, att jag nog inte längre duger till något annat än det ibland nog så komplicerade hemmaarbetet. Stryka kläder t.ex. har jag ännu inte fått ordentlig kläm på.