Kalle utan subsidiaritet

Hans-Inge i Vännäs ger i sitt inlägg i går en beskrivning igen om subsidiaritetsprincipen. Jag vidhåller dock alltjämt att han och möjligeh hela hans parti drar för stora växlar på principen ifråga.

I mitt inlägg påstod jag dels att ordet i fråga, som det används av KD och Hans-Inge, bara är ett svårt och svårstavat ord och dels att det var hämtat från EU. Att ordet är svårt ser jag redan i Hans-Inges rubrik på sitt inlägg. Där säger han att jag inte HAR någon subsidiaritet. Är det verkligen någon man kan ha?

Sedan var det där med EU. Det är inget som KD hittat hos EU, skriver Hans-Inge. Mellan raderna ser jag nästan hur Hans-Inge nog menar att det är tvärtom. EU skulle alltså ha fått detta fina med subsidiaritet från KD och inte tvärt om!

Vid en kort koll på internet hittar jag bl.a. följande:

Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992 fastställdes de grundläggande principerna för subsidiariteten samt riktlinjer för tolkningen av artikel 5 (f.d. artikel 3b), som förankrar subsidiariteten i Fördraget om Europeiska unionen. Slutsatserna från mötet återges i en förklaring som fortfarande är hörnstenen i subsidiaritetsprincipen.

Att du och KD i övrigt anammat något som också EU tror på, behöver ni väl inte skämmas för, eller hur Hans-Inge?

Genom att läsa ett antal saker om principen i fråga fick jag en större förståelse för den och även en bekräftelse på det jag sedan tidigare trodde att den innebär. Beslut skall fattas så nära dem det berör. Den tanken stöder jag fullt ut. Men det betyder dock inte som Hans-Inge vill få folk att tro, d.v.s. att den enskilde samhällsmedborgaren själv skall kunna fatta beslut som sedan utan vidare skall verkställas av det stödjande samhället.

I kommunen skulle principen t.ex. kunna innebära, att barnomsorgstaxan inte skulle behöva ända upp till kommunfullmäktge för att beslutas. Den borde i stället fastställas i barn- och omsorgsnämnden. Därmed skulle beslutet hamna på en nivå närmare dem det berör. Jag vet att det förstås först skulle kräva en ändring i kommunalagen.

Det finns massor av exempel i din kommunala närhet, Hans-Inge, där du skulle kunna medverka till att besluten hamnade närmare dem det berör, men tyvärr dock aldrig i de berördas egna händer. Där går gränsen.

Till sist är jag helt övertygad om att när man i EU talar om att beslut inte skall fattas på högre nivå än nödvändigt, så menar man hela tiden att det bör ske på lägre nivåer som i demokratisk ordning fått rätten att fatta beslut. I kommunen är det alltså frågan komunfullmäktige, nämnder och styrelser samt de tjänstemän som delegerats rätten att i sina nämnders ställe fatta vissa beslut.