Blixlås i kirurgin

VILKEN FÄRG SOM VALDES FRAMGICK INTE AV HISTORIEN

Ibland så läser man eller hör man om händelser som man har svårt tro på. En del av dem skall man inte heller tro på, eftersom de hör till kategorin vandringssägner eller "hoaxes", som de visst också kallas.

Nu skall jag berätta en historia, som jag inte skulle ha trott på om den inte hade kommit från min fru med sina dryga 25 års erfarenhet från kirurgisk verksamhete i USA. Jag kan lätt förstå dem av er, som inte trots detta pålitliga känna vill tro på den.

Patienten i fråga var opererad för pankreatit, d.v.s. inflammtion i bukspottskörteln som dessutom visade sig ha ett nekrotiserande förlopp. Man var därför tvungen att under en 3-4 veckor om och om igen öppna patienten för att genom spolning och på annat sätt avlägsna död vävnad.

Efter ett par tre öppningar började man på skämt prata om att här skulle det vara perfekt med ett blixtlås. Med ett sådant skulle man ju kunna unvika såväl skalpell som suturering. Alla i laget blev inte litet förvånande, när den ansvarige kirurgen till sist sa: "Låt oss försöka!"

I min fru fick i uppdrag att i den öppna handeln inköpa lämpligt blixtlås, som förstås skulle vara lagomt långt och förstås möjligt att sterilisera. Hon fann till sist ett av nylon, som sedan kunde sterliseras och användas, som det var tänkt!

Som sagt – detta är inte en av de många vandringssägner som går jorden runt då och då, hur otroligt det hela än verkar.