Nordebos skriftspråk

När jag läser det som Ola Nordebo skriver, gör jag det med viss möda. Först igår insåg jag varför.

Från uppsatsskrivningen i skolan minns jag regeln att man inte skulle skriva för långa meningar. Språket förändras och möjligen är det så att detta inte gäller längre.

Nordebos meningar är så långa, att de ibland blir svåra att läsa. Jag lider själv av samma "sjuka" och måste ibland ägna tid åt att korta meningar, som blivit för långa. Jag tycker att Nordebo borde ägna sina meningar samma efterkontroll. Bäst är förstås att göra dem korta direkt.

I "NORDEBO TISDAG" börjar ett ganska kompakt stycke "Men de betänkliga…". Hela stycket utgörs av en enda mening. Meningen består av sjuttiotre (73) ord. Jag tror inte att jag är ensam som tycker att en sådan mening är svårläst. Fyra kommatecken, ett kolon och ett frågetecken gör den dock begriplig.