Fideikommisserna

Ericsberg fick behålla sitt fideikommisstatus

Min ivrigt bokläsande syster har lånat mig boken "Jorden du ärvde" av Björn af Kleen. Hon garanterade att jag skulle bli förbannad över vad som finns att läsa i den.

Nu har jag tagit mig ca 100 sidor in i boken. Redan inser jag hur litet jag egentligen jag har vetat om den svenska adeln och ännu mindre om begreppet fideikommiss. Möjligen är jag mer överraskad av den nya insikten än jag är förbannad.

Den svenska adeln utgör bara 2,5 tusendelar av den svenska befolkningen, men äger trots detta en landareal lika stor som Gotland. Ägandet är i många fall i form av fideikommiss.

Fideikommiss, från latinets fidei commissum, "anförtrott på heder och samvete", är en egendom som inte kan säljas utan måste gå i arv till äldste sonen, när det finns en sådan. Vår normala arvslagstiftning gäller inte för fideikommisser.

Numera tillåter de flesta länder inte skapande av fideikommiss, och i flera länder har de befintliga avskaffats, eller är på väg att avskaffas. Huvudsyftet med en fideikommissbildning var att säkerställa att egendomen övergick till nästa generation utan att delas upp och därmed minskas.

Lagen ger möjlighet att förlänga fideokommissen och har så skett beträffande bl.a. fideikommissen Erstavik, Skokloster, Övedskloster, Ericsberg och Fullerö. De svårbegripliga skälen bakom detta är vad boken handlar om.

En lag som skulle sätta fideikommisserna ur spel trädde i kraft 1964 och tillämpas när innehavaren av fideikommisset avlider. Då upphör normalt fideikommisset varvid den avlidnes efterträdare, enligt fideikommissurkunden, ärver hälften av egendomen medan återstoden fördelas enligt ärvdabalkens bestämmelser eller vad som sägs i den avlidnes testamente.