Angrepp på mig själv

Med utgångspunkt från vad jag senaste tiden lärt mig om vad som kan uppfattas som personangrepp, gör jag nu ett sådant på mig själv.

Livet leker för mig. Jag har en hyfsad pension och fru tjänar jämförelsevis bra. Det gör också mina söner. Jag, min fru och mina söner och barnbarn är friska. Alla av dem har ett fast arbete, utom barnen och jag förstås. Ingen av oss har personliga erfarenheter av arbetslöshetens problem. Den har jag bara läst och hört en massa om. Alla av oss har en bra utbildning men med mig som ett undantag.

Jag är förmodligen mångas sinnebild av en förstockad gråsosse, som trots hyfsad ekonomi och ökat avstånd från den s.k. arbetarklassen ändå av tradition bitit mig fast vid socialdemokratin. Skattesänkningar bryr jag mig inte särskilt mycket om. Utan att klaga bidrar jag gärna med mina skattepengar till dem som behöver dem bättre än jag. Jag bryr mig inte heller om att alla (?) partier nu lovat sänka även skatten för oss pensionärer.

Här saknas visserligen insinuanta elakheter, men nu skall jag ändå närmare känna efter hur jag skulle ha tagit det, om någon skrivit så här om mig. När jag gör det, skall jag i tankarna lägga till en mera insinuant ton till det skrivna.