Äntligen, Centerpartiet!

Så har då Centerpartiet i länet äntligen tagit upp en fråga, visserligen i form av ett slags vallöfte men ändå, som borde kunna locka många väljare inom vårdsverige – kanske t.o.m. en och annan gråsosse inom vården med känsla för rättvisa?

Man tar upp en fråga, som jag under alla mina yrkesverksamma år, tyckt att någon borde ha gjort något åt. Möjligen kan det vara så att något politiskt parti försökt förut men misslyckats. I så fall har jag helt missat det.

Vad jag tänker på är den helt oförklarliga orättvisa som råder inom vården, där såväl läkare som annan vårdpersonal arbetar. När läkarna arbetar på helger och så vitt jag förstår även på kvällar, ersätts de som det var arbete på övertid, som åtminstone under helger blir så kallad kvalificerad övertidsersättning. För den får de en ersättning motsvarande 260 % av sin vanliga lön, d.v.s. mer än dubbel lön, om de nu med sina höga inkomster eventuellt skulle välja kompensation i pengar.

De flesta torde i stället välja kompensaion i form av ledighet, där t.ex. 8 timmars arbete en lördag eller söndag ger 16 timmar ledighet för vardera dagen. All den innestående kompensationstid många läkare får, blir därmed utan tvekan en av orsakerna till otyget med de överbetalda stafettläkarna. Den förklarar också en stor del av läkarbristen.

Hur kompenseras då lågavlönade vårdbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor och annan personal som arbetar jämsiden en lördag med de högavlönade läkarna?

För dem gäller något som heter ersättning för arbete på obekväm arbetstid. Den extraersättningen får de som påslag på den normala lönen. För helger är den 45,50 per timme. Vardagskvällar är den 18,30 per timme och under storhelger 91,10 kronor.

Utan tvekan ger sig västerbottenscentern in på en mycket svår fråga. Läkarfacket är starkt och läkarnas betydelse inom hälso- och sjukvården gör dem starka i alla förhandlingar om anställningsvillkoren.Övriga allianspartier ställer föärmodligen inte upp för frågan heller och då blir ju västerbottenscentern litet värt.

Men utan övrig personal inom vården står sig läkarna tämligen slätt. Så varför då denna enorma orättvisa, som dessutom orsakar så mycket extrakostnad för landstingen och dessutom bidrar till läkarbristen?