Skrotningsproblem

Transportstyrelsens regler för hur man gör för att skrota registrerade fordon är både tydliga och lätta att förstå. Men att tillämpa dem är ibland nästan ogörligt.

Vid min genomgång av min huvudmans (ytterligare en historia från min uppgift som förvaltare) handlingar hittade jag en registreringsbevis på en husvagn. Någon husvagn har jag däremot inte kunnat hitta bland alla hans fordon.

Av en nära bekant till honom fick jag i dag veta att han faktiskt äger en husvagn, men att den står "långtidsparkerad" djupt inne i skogen. Enligt henne är det ett vrak, som ingen skulle ta emot ens om det var en gåva.

En andra kontakt med en granne gav mig fler detaljer. Vagnen har stått där så länge han kan minnas. Att ta den därifrån till skrotning skulle kräva en ordentlig arbetsinsats, eftersom den är omgärdad av björkar av olika dimensioner. Så är också den tidigare vägen fram till den farbara vägen, längs vilken den sedan skulle kunna bogseras till bilskrotningen i Umeå. En tidkrävande och kostsam röjning är vad som krävs för att den skall kunna tas till skrotning.

Husvagnen är 40 år gammal. Jag ser nu inget annat att göra än att låta den stå, där den står och fortsätta att betala en registerhållningsavgift till Transportstyrelsen på de 50 kronor per år som den utgör. Den utgiften får jag ställa i relatuion till vad det skulle kosta att ta den till skrotning i Umeå.

Jag hoppas nu bara att den inte är olagligt parkerfad. I så fall får jag väl ompröva mitt beslut om att låta den vara.