”Två rådiga pojkar”

Några kommentarsutbyten mellan mig och Jan Nilsson om ungdomens äventyrliga lekar, får mig att berätta följande lilla historia. Den illustrerar också på ett bra sätt, att "allt som står i tdningen inte är sant".

Jag tror det var något liknande den här, en rökgranat alltså.

En återkommande sysselsättning frampå vårkanten under min tidiga tonårstid var att ta en tur till Rönnbäcks militära övningsområde, som inte låg så långt från Västerhiske, där min familj bodde då. Syftet med det besöket var i första hand att samla patronhylsor, vars mässingvärde gav oss en god slant hos skrothandlaren. Just det jobbet hade nog inte varit så spännande, om vi inte alltid också hittade skarpa patroner både för gevär och kulsprutepistol.

Den här gången hittade vi en "burk", litet större än en varmkorvsburk. På locket fanns en slags mekanism med en sprint. På platsen var jag och min kompis och kompisens smarte kompis, mina söners far f.ö.,  kunde inte låta bli att lossa på sprinten. I samma ögonblick som det var gjort hördes ett väsande ljud. Burken slängdes då iväg så långt möjligt samtidigt som vi sprang åt andra hållet.

Burken exploderade med ett kraftigt ljussken och det torrra gräset på fältet där den landade började brinna. Torr skog fanns i angränsning till fältet. Vi insåg tämligen direkt att vi inte hade en chans att släcka elden och försökte därför inte ens att göra det.

I stället gav vi oss springande i väg mot Hissjövägen och det hus som fanns där. Där hjälpte man oss att larma brandkåren, som snart var på plats. Skamsna åkte vi med brandbilen till brandområdet, där vi till allas stora glädje fanna att elden hade slocknad alldeles av sig själv.

Inga bannor fick och inga kostnader drabbade våra föräldrar. I Västerbottens Kuriren fick vi i stället beröm för vårt agerande. "Tack vare pojkarnas rådiga handlande kunde branden släckas", sas det. Däremot fanns i artikeln inte ett ord om att vi, förmodligen olagligen, hade vistatas inom området. Ej heller var mitt ansvarslösa och fullkomligt idiotiska hanterande av den oindentifierade "saken" omnämnt.

Tänk om den hade sprängts i mina händer! Då hade läsarna kanske sluppit läsa detta.