Så här kan också en brygga se ut.

Ibland ställs man inför svåra val. Här står valet mellan ett spännande fullmäktigesammanträde den 20 december och ett avslutande tandläkarbesök samma dag och tid.

Det är mästarbloggaren Jan från Vännäsby, som gör det så frestande att skjuta upp tandläkarbesöket och köra med den provisoriska bryggan över jul och nyår.

Risken att den skall lossna mitt i julmaten gör att fullmäktigemötet nog får vara även för den här gången. Jag får lita på att vännäsbloggarna redogör för sammanträdet i stället. Ett och annat ord om det torde jag förstås även kunna finna i VK.

Ändå torde nog mitt val vara mindre svärt än de val som skall göras i fullmäktige!

Något måste väl ändå ha gått helt fel nu, när det gäller nyttjandet av den mycket dyrbara Botniabanan.

Nyheterna i dag berättar att statens tåg inte tänker använda sig av Botniabanan. Den är nämligen så tekniskt utformad att Green Cargos lok måste byggas om för 1,5 miljon för att kunna köras på banan. 250 lok skulle först behöva byggas om för att passa den moderna tekniken.

Sitter nu och kollar på America’s got talent. Det roar mig bortsett från alla reklaminslag, som vi tyvärr måste stå ut med på TV4.

En viss minister påstods enligt en amerikansk diplomat kunna jämföras med en liten hund som har för mycket makt. Nu tänker jag dock inte på honom…

Nu tänker jag i stället på en riktig men liten hund med mycket makt. Hunden hoppade ut ur sin korg och bet en passagerare på ett US Airways flygplan på väg till Phoenix. Kaptenen tvingades sedan att nödlanda i Pittsburg (Allt enligt Reuters).

En anhörig till en boende i ett kommunalt äldreboende har satt upp webbkameror i sin anhöriges alla rum. Han kan därför sitta hemma och följa hur man tar hand om hans mamma.

Personalen har på goda grunder skäl att känna sig besvärad av detta. Framförallt torde den känslan grundas på det bristande förtroende som den anhörige visar för deras arbete hos hans mor.

Kamerorna har installerats med den gamles medgivande. Ingen myndighet kan därför förbjuda dem. Möjligen skulle personalen kunna vägra att arbeta i rum under kameraövervakning – och därmed riskera avsked på grund av ordervägran.

Frågan är alltså om detta är ett bra eller dåligt initiativ av sonen. Jag har min uppfattning solklar. Det vore intressant att höra vad andra tycker om det.

I dag hörde jag i bilradion på väg hem från Umeå en kort intervju med en skivaffärsinnehavare i Greenwich Village, New York.

På frågan om vad han tyckte om John Lennon, svarade något i stil med att han inte gillade honom eftersom "han var socialist och sjöng om fred och annat bl, bla…" Han sålde många Beatlesskivor men hatade kunder som kom in och öste lovord över Baetles!

Det sitter tydligen väldigt djupt hos många Amerikaner detta med avsky och kanske även rädsla för socialister.

Jag trodde väl aldrig att jag någonsin skulle känna en "skön stund" hos tandläkaren. Nu har det i alla gått så långt att jag kan säga det.

Jag kommer precis hem från min tandläkare. Insatsen i dag tog ca 45 minuter och nästa gång kommer bryggan att göras klar. Då och då ställer jag mig frågan, hur det kommer sig att jag utöver kostnaden för själva insatsen i munnen också är beredd att kosta på fem mils bilkörning samt parkeringsavgiften. Det finns ju tandläkare i Vännäs också.

Mer och mer står det nu klart för mig att allt beror på tryggheten som ligger i det förtroende jag känner för min tandläkare och hennes tandsköterska. Jag har heller inte fått minsta anledning att tvivla på deras kompetens. Dessutom får de allmänna bemötandet att känna mig så väl tillfreds.

Bidrar till mitt beslut att fortsätta hos dem gör nog också den omständigheten att kliniken har samma tandsköterska, som den jag mötte där för första gången för många år sedan. Då var hon en tämligen ung kvinna. Nu är hon en "ung" mormor till minst två barnbarn.

Åsa heter tandläkaren och Monica hennes tandsköterska.

Stackars Carl Bildt som nu tagits ner på jorden av Amerikanska diplomater.

Han är enligt deras rapporter som nu läkt ut en "medium size dog with big dog attitude", som getts alldeles för stor makt.

Det måste kännas tungt för denne man, vars stora självförtroende och besserwisserattityd i alla frågor nu måste ha fått sig en allvarligt knäck.

För bara fyra dygn sedan drabbades en mycket när anhörig av en stroke.

Medvetslös och halvsidigt förlamad åkte han sedan in till NUS, där man på natten gjorde en s.k. trombectomi. Detta innebär att man via en artär i ljumsken för upp en "slang" till huvudet. Den har en specialanordning i änden, med vilken man kan gripa tag i blodproppen och helt enkelt dra ut den.

Redan nästa dag var rörligheten åter i alla lemmar och talet, om än inte så klart, hade kommit tillbaka.

Nu är talet som tidigare. Mentalt tycks hjärnan fungera helt ok. Armen och benet har återfått sin rörelseförmåga. Mycket återstår än av träning, men han är lyckligt på väg åter i livet igen.

Vore jag "religiös", skulle jag tacka Gud. Nu tackar jag i stället vår fina sjukvård samt läkarvetenskapen som sådan.

Alldeles privat måste jag dock medge att jag även tackat Gud, om han nu lyssnar till en "fattig syndare" som jag, en som t.o.m. gått ur kyrkan.

Tänk vad litet det behövs för att bli stolt över sin fru! Men kanske krävs ett visst mått av barnslig inställning till saker och ting först.

Mitt i julhandeln i går får Peggy telefon. Man ringer från hennes jobb, sterilavdelningen på NUS, där man har problem med något i datorsystemet. Ingen med rätta kunskaper och behörigheter fanns där för att åtgärda problemet. Som jag förstod det tar man en massa köande operationer under helgen och då måste allt fungera även på sterilavdelningen

Då ringer man alltså till min fru, "en dum invandrare" som hon själv brukar kalla sig, och ber om hjälp. Efter en snabb koll med mig lovar hon att komma till dem direkt. Inom ca en timme var problemet hjälpligt åtgärdat och vi kunde fortsätta med all de olika ärenden som vi hade på agendan för dagen.

Är det något fel på mig, som blir stolt när min "dumma invandrare" till fru anlitas i akuta situationer av sina arbetskamrater? "Dumsnäll" är ett ord som jag lärt henne och i den egenskapen var hon beredd att hjälpa till. Småsnåle jag har förstås uppmärksammat henne på att hon måste sätta upp tid för kvalificerad övertidsersättning.