Nog var det ett halvdåligt inlägg du gjorde, Hans-Inge, som svar på mitt och KD:s val mellan konstgräsplan och bemanning i demensboendet, tycker jag.

Du påminner mig vänligt om vilka partier det är som "styr i vår kommun" och det är ju bra för oupplysta mig att få veta det! Underförstått menar du väl med det att det inte spelar så stor roll vad det lilla KD därför tar för ställning i olika frågor – det är ju ändå de som bestämmer, eller hur?

Att mot den bakgrunden rösta "ja" till frågor som majoriteten driver kräver vare sig politiskt mod eller politisk tyngd. Att däremot säga "nej" i ett så i vissa kretsar populistiskt ärende som konstgräsplan till våra unga och friska, kräver ett stort mått av politiskt mod. Däremot behövs inte mer än ett mandat i den nämnd eller styrelse som frågan behandlas! Modet hade bara ETT av koMmunens partier. Dess politiska styrka räckte dock inte till för att stoppa projekte. Partiet "spände i alla fall bågen och lyssnade till strängen som brast".

Att kraftfullt protestera mot underbemanning på demensboendet borde KD ha kunnat göra trots bristande (?) mod och trots sin minimala politiska maktställning. KD avstod från det, så vitt framkommit offentligt.

I valet mellan "ja" och "nej" i två väldigt väsenskilda frågor har KD definitivt valt att i det ena fallet prioritera ett "ja" och i det andra fallet att prioritera ett accepterande.

Så gör du dig skyldig till något som är mycket vanligt bland politiker, nämligen att påstå att man inte kan koppla olika kommunala frågor till varandra. Visst sjutton kan och bör man det! Jag antar att du hört talas om den s.k. koncernnyttan. Den innebär att man som beslutsfattare inte får se oöverstigliga barriärer mellan olika intresseområden och deras skilda budgetar i klommunen.

Riktigt, riktigt illa låter i ditt inlägg när du tröstar dig med att "verksamheten" sagt dig att kommunen inte avviker bemanningsmässigt från andra kommuner. Jag ägnade ett av mina inlägg åt just detta. Du finner alltså tröst i att Vännäs kommun är en av de sex av tio kommuner, som lämnar sina dementa ensamma och inlåsta nattetid! Precis som "verksamheten" gör alltså, illa!

Nyligen lämnade hedersmannen och folkmusikern Uno Lindgren jordelivet. För inte så länge sedan gjorde jag en intervju med honom för musikgillets webbplats.

Han var en de allra äldsta i Umebygdens Folkmusikgille. Där var han flitigt med på såväl övningskvällar som tillfällen då gillet spelade vid olika tillställningar.

Liksom säkert så många andra lärde jag mig genast tycka om honom och nu saknar jag honom inte bara som musiker i gillet utan också ute "på byn", där jag träffade honom då och då.

Här finns mer att läsa om honom.

http://www.spelmansgille.se/Biografier/Uno.PDF

Nyligen lämnade hedersmannen och folkmusikern Uno Lindgren jordelivet. För inte så länge sedan gjorde jag en intervju med honom för musikgillets webbplats.

Han var en de allra äldsta i Umebygdens Folkmusikgille. Där var han flitigt med på såväl övningskvällar som tillfällen då gillet spelade vid olika tillställningar.

Liksom säkert så många andra lärde jag mig genast tycka om honom och nu saknar jag honom inte bara som musiker i gillet utan också ute "på byn", där jag träffade honom då och då.

Här finns mer att läsa om honom.

http://www.spelmansgille.se/Biografier/Uno.PDF

Det var inte svårt att hitta en uppgift på Wikipedia om fåglars kroppstemperatur. För de som inte redan visste hur det ligger till, så återger jag några stycken här:

"Alla fåglar har en kroppstemperatur på 40 °C plus/minus 2 °C. Precis som däggdjur har de en normal daglig fluktuation av sin kroppstemperatur på 1-2 °C. Dagaktiva fåglar har sin temperaturtopp på dagen medan de nattaktiva har den på natten. Dessa cykler styrs av ljustillgången.

De flesta fåglar är endoterma, homeotama och termoreglerande. Det vill säga de producerar sin egen värme, deras kroppar försöker hålla en jämn temperatur och deras kroppar reglerar den egna kroppstemperaturen. Däremot är många mindre fåglar heteroterma då de är endoterma, homeoterma och termoreglerande på dagen men poikiloterma och bradymetaboliska när de sover.

Detta innebär att de under natten har en varierande temperatur och en mycket låg ämnesomsättning. Andra fåglar, exempelvis pingviner, är regionalt heteroterma då de har olika temperaturer i ben och vingar än i resten av kroppen. Blodkärl i ben och vingar fungerar som värmeväxlare som håller kvar värmen i kroppen och därmed blir benen och vingarna kalla. Fotens hudtemperatur hos en pingvin som står på isen kan vara 0 °C."

Informationen gör det inte mindre märkligt att de kan hålla sin temperatur när det är så här kallt ute. Och tänk bara på huvudvärken som de väl antagligen har när de flygr omkring med 40 graders "feber"!

En bild som brukar ges av oss pensionärer är att vi sitter på en parkbänk och matar fåglar. Här och nu är årstiden fel och dessutom finns här varken park eller parkbänk att sitta på.

Matar fåglar gör jag ändå. Studerar dem gör jag också av och till och upphör inte att förvånas över att de överhuvudtaget finns vid livet.

Hur är det möjligt för en talgoxekropp att klara minus 20 grader? En talgoxe väger inte mer ca 20 gram och även om den är omgiven av isolerande dun, så måste det krävas ett ständigt tillförande av energi för att den skall hålla sig på plus. Dessutom behöver den ju energi för sitt energislösande sätt att bete sig.

Piggt kommer den flygande, landar, hoppar omkring en stund, tar ett frö och flyger sedan iväg till närmaste buske för att öppna det och äta innehållet.

Jag undrar ofta vilken kroppstemperatur den lilla kroppen håller. Den saken kan jag säkert ockå, liksom kroppsvikten, hitta på internet. Det må tillhöra s.k. meningslöst vetande, men intressant vore det ändå att försöka ta reda på det.

Brrrrrrr – nu skall jag klä på mig och gå ut och kolla posten.

Åter till bemanningen av demensboendet i Vännäsby…

Det är många saker som jag förstår, när det gäller den här frågan, som t.ex.:

1. Ytterligare en anställd nattetid skulle kosta ett antal hundra tusen kronor – som inte finns

2. Vård- och omsorgsnämnden skulle nog vilja ha råd med ytterligare en anställd, men kommunstyrelse och kommunfullmäktige hade inte pengar för det

3. Man klarar sig med den bemanning som finns nu och slår sig till ro med det eftersom man ju har det som majoriteten har det (d.v.s. sex av tio i landet)

4. Det saknas en sann vilja, eller i vart fall förmåga, från politikerna att göra de prioriteringar som skulle behövas för att få loss de pengar som behövs

5. Jag förstår också hur lätt det är att blunda för de dementas behov jämfört med de "behov" som unga och friska företrädare för fotbollen uppvisar och argumenterar för.

Vad jag däremot inte förstår är att ledande politiker inte bryr sig om att kommentera frågan här på VK-bloggen, när så många av dem annars är så flitiga bloggare i alla möjliga ämnen.

Vid några tillfällen har jag tagit upp bemanningsfrågan på demensboendet i Vännäsby. Vård- och omsorgsnämndens ordförande har kommenterat frågan i media. Hans-Inge Smetana tycks ännu fundera på den.

Men nu tycker jag att det är dags att också du ger din syn på frågan, Hans-Inge.

Vad vad det för överväganden som fick ditt parti att satsa pengar på en fotbollsplan med konstgräs i stället för på personal i demensboendet? Jag förstår att valet till en del var grundat på risken att förlora ungdomsväljare. De relativt få väljarna från de dementa och anhöriggruppen kring dem var förstås lättare att riskera förlora.

Men nu vill jag veta vad som är din mera officiella förklaring,

F.ö. har han fel, han som menar att KD alltid hänger med M i sina ekonomiska prioriteringar. I frågan om fotbollsplanen gjorde KD det inte. Men å andra sidan gjorde heller inte M något åt bemanningsfrågan heller, så vitt jag vet.

Som sagt, Hans-Inge, ta bladet ur munnen och förklara för dina välja (och för mig och andra), hur det kommer sig att dementa lämnas ensamma tider under natten i kommunens fina boende. Förklara gärna också, hur ditt parti kunde anse att en uppvärmd fotbollsplan var det som skulle prioriteras.

Din roll både som KD:s "boss" i Vännäs och som vice ordförande i vård- och omsorgsnämnden borde göra dig högst lämplig för den uppgiften.

Mästerbloggaren, Jan Nilsson, från Vännäs har enligt sitt blogginlägg i dag läst något viktigt i ett gammalt ex. av DN. Jag tror dock inte att det han läste var nytt för honom.

Det han läste var om underbemanningen på våra demensboende. Att han skriver om det får mig nu att undra om också andra Moderater i Vännäs äntligen kommit på något riktigt viktigt att arbeta för, nämligen personalbemanningen på vårt annars så fina demensboende i Vännäsby.

Hur skall annars hans inlägg tolkas? Blygsam (?) som han är inför sitt eget partis goda sidor, glömmer han att nämna hur det ensam var emot den stora investering som krävdes för att förse ett relativt litet antal barn och ungdomar med en spelbar fotbollsplan annan tid än sommartid.

Om än litet motvilligt vill jag här ge hans parti en eloge för det. Det kan jag göra även om jag än inte vet till vilka andra ändamål Moderatern hade tänkt sig använda konstgräsplanspengarna.

Även om detta väl är att betrakta som historia nu, är det nog fler än jag som undrar över det.

Detta lär Churchill ha sagt en gång:

"In war you can only be killed once, but in politics, many times."

Detta gäller troligen inte våra beskedliga Vännäspolitiker, som åtminstone för närvarande tycks huvudsakligen strida om viceordförandeposterna i kommunens nämnder.

Det här är ytterligare ett citat som jag fann i "the Second Bathroom Reader" från 1989.

Så här såg han ut, Mr. Burns, för dem som inte minns honom.

Under mitt morgonbesök "in the bathroom", fann jag ett roligt citat i en bok, "Bathroom Reader", som jag vill återge här i original.

Men först vill jag förklara att här varken badar eller duschar vi "in the bathroom". Där sysslar vi med annat som t.ex. att läsa böcker m.m.

Den populäre amerikanske komikern George Burns lär ska ha sagt följande:

" I must be upsentminded. Whenever I complain that things aren’t what they used to be, I forget to include myself."

(Jag måste vara tankspridd. Varje gång som jag klagar över att saker inte är som de brukade vara, glömmer jag att inkludera mig själv).

Verkligen ett sanningens ord, som många av oss nog bör tänka på litet oftare.