En felaktig VK-rubrik.

Släpräfsa lärde jag mig inte köra, och när jag försökte körde jag pinnarna i marken och allt tippade. Och nu är det nog för sent att lära sig eftersom sådana "apparater" nog inte längre finns i användning.

En felaktig rubrik i gårdagens VK fick mig att ringa en person, som jag för mer än 55 år tillbringade många trevliga men också arbetssamma dagar med.

I stället för att ringa ill VK och påpeka den tokiga rubriken, ringde jag till den man som skrivit notisen i fråga. Notisen, som enligt rubriken skulle handla om vargar, handlade i stället om orrar. Min lillasyster, som läser VK noggrannare än jag, uppmärksammade mig på rubrikfelet.

Notisen var skriven av en gammal VK-journalist, som nu är pensionerad men ändå "still going strong" och medverkar då och då i VK.

I 12-årsåldern fick jag vara i hans barndomshem under sommarlovet och där deltog jag i alla de sysslor som man kunde begära av en tolvåring. Jobbiga veckor blev det, men glad är jag ändå över att jag fick uppleva dem. Hela livet har jag haft nytta av vad jag då fick lära mig om böndernas villkor.

Omkring detta hade vi ett tämligen långt samtal, Ove och jag. Det känns som vi båda har mycket mer att prata om och tillfälle till det kommer säkerligen att ges. En tur på MC:n till Kussjön kommer det säkert att bli, men först måste snön få smälta undan.

Tänk vad gott en slarvig rubriksättare arbete kan föra med sig! Tack skall han/hon ha för det.