Ett känslomässigt dilemma

Det tenntrådsbroderade barmklädet

Jag har en tid brottats med något som nog kan betecknas som ett känslomässigt dilemma. Det gäller ett materiellt minne efter min förra fru, som nu varit död i elva år.

Hon var av samisk börd. Vid ett tillfälle fick hon en vacker samedräkt av sina föräldrar. Den var förstås av det slag som samer i Arjeplogsområdet bar, de av dem som hade en äkta samekolt förstås, vilket ju var långt ifrån alla.

Alltsedan hon dog har den hängt skyddat i källaren. Då ock då har jag tittat på den och då har förstås många minnen väckts. Mer och mer har jag funderat över, vilka skälen för att behålla den egentligen är. Jag personligen behöver den inte för att hålla alla fina minnen av henne vid liv. De finns inom mig och behöver egentligen inga döda ting för att leva vidare i mig.

Vid några tillfällen har mina båda söner sagt, att de inte ser fram emot att dräkten en gång skall bli deras och stöder helt min tanke att göra mig av med den. Nu skall det också ske.

Ett problem är att jag inte har den ringaste aning om vad den kan ha för penningmässigt värde. Inte heller vet jag vad som kan vara en lämplig kanal att försöka sälja den igenom. Förhoppningsvis kan någon av bloggläsarna ge ett tips om de sakerna.

Det är inte helt lätt att förklara anledningen till att jag vill sälja den. Inte är det för pengarnas skull i alla fall, eftersom dessa oavkortade skall gå till mina söner eller mina barnbarn.

Bilden visar bara en liten del av kolten och det fina tenntrådsbroderade barmklädet, som på samiska kallas "sliehppá".