Galningar

Utöver känslan av det ofattbart tragiska i det som hänt i Norge, tillåter jag mig fundera över en annan och möjligen mariginell fråga i sammanhanget.

Enligt mitt enkla sätt att betrakta händelser som denna, eller som liknar denna, måste förövaren vara mentalt sjuk i något avgörande avseende. Ingen gör något sådant här "vid sina sinnes fulla bruk", som det ibland heter. Inte ens en fullt frisk och "normal" högerextremist skulle kunna gå så här långt i sitt hat mot vänsterkrafterna i samhället.

Den unge "etniske norrmannen" kan alltså inte enligt min uppfattning inte vara frisk i mentalt hänseende. Någon enkel och lättdefinierad diagnos finns kanske inte, men det ändrar inte det minsta på min grundsyn på personer som gör sig skyldiga till hemskheter som den här.

Vad som de senaste dagarna utöver själva händelsen upprört och förvånat mig är medifolks och andras val att kalla den sjuke mannen för "galning". Om det numera är vedertaget språkbruk att kalla psykiskt sjuka personer för galningar, måste jag medge att jag inte hängt med riktigt.

Möjligen har jag inte riktigt klart för mig vad som menas med en galning. Dock tror jag inte att jag är ensam som menar att man med galning menar en sinnesrubbad person, som inte så sällan hamnar på mentalsjukhus. Jag skulle dock aldrig kunna tänka mig att kalla patienterna på våra psykiatriska avdelningar och sjukhus för galningar.