Stora krav på gode män

I går kväll var jag på ett informationsmöte för gode män och förvaltare. Mötet var föranlett av att det fr.o.m. nästa år kommer att vara en administrativ samordning av överförmyndarverksamheten mellan Umeå och kranskommunerna.

Ett inslag i informationen kändes inte helt så "sympatiskt". Vi fick nämligen än en gång höra hur stort vår ansvar egentligen är för bl.a. våra huvudmäns ekonomi.

Missar vi t.ex. att för vår huvudmans räkning söka handikapptillägg, bostadtillägg eller någon annan typ av bidrag, kan detta drabba oss själva ekonomiskt. Om senare de anhöriga (arvingarna) skulle upptäcka det, riskerar vi att själva i efterhand med egna pengar få stå för det missade bidraget.

Det är nästan ett orimligt krav på oss som lekmän att vi skall känna till alla tänkbara bidrag som finna att söka. Under mötet nämnde f.ö. en av gode männen ett kommunalt bidrag, som inte ens "kursledningen" kände till.

Under mina många år som kommunalt anställd drabbades jag själv aldrig av det och hörde inte att någon annan blev personligen ersättningsskyldig för något av ekonomkisk karaktär som vi missat under vår tjänsteutövning. Kravet på gode män är tydligen större än vad de är på kommunalt anställa.