Skola-hemansvaret

Tämligen vanligt är det att ansvaret för barnen i skolan lätt betecknas som mest hemmets – särskilt då när det går dåligt för ett barn. Lika vanligt tror jag det är att man i stället skyller på skolan, när det går illa.

Själv menar jag att man aldrig ensidigt kan skylla på den ena eller andra parten. Hemmets ansvar är givetvis stort och skolans är det också i många avseenden.

Jag har nu under tre dagar haft förmånen – jag ser det faktiskt enbart som en förmån – att få följa livet i en förstaklass under hela skoldagar. På dess dagar har jag gjort otroligt många intressanta och en del för mig helt nya erfarenheter. En sak som jag sett, får mig att fråga mig följande:

Jag såg en späd liten sjuåring tillåtas vara ute på raster och även gå en halvtimmes lång promenad med klassen under lärares ledning, knappt tillräckligt klädd för att vistas inne i skoln. Man kan fråga sig vart ansvaret för detta ligger. Hon var barfota i sina kängor, saknade vantar eller handskar och gick mestadels omkring med en uppknäppt tunn jacka. Några grader under nollpunkten var det.

Jag avstår från att besvara min egen fråga. Förmodligen är hennes hem så resurssvagt i olika avseenden, att man där uppenbarligen inte mäktat med det ansvar för barnet som ligger där. På skolgården fanns i vart fall minst två rastvakter och med på promenaden gick två lärare.