Att pruta i Egypten

 

Varor med priset tydligt angivet såg vi mycket sällan i Egypten. Det var givetvis besvärande för en snål svensk som jag. Dessutom skulle en prismärkt vara underlätta ens strategi inför det nödvändiga prutandet.

Vi var väl informerade om att alltid pruta på det pris som begärdes. Inte minst upplyste oss guiderna om det. Jag gillar inte att ständigt ifrågasätta det pris som begäras och är därför dålig på det. Peggy är däremot duktig på att pruta.

En fråga för samvetet tycker jag att det är att lyckas kraftigt sänka det begärda priset på en redan billig vara om än med tvivelaktig kvalitet och "äkthet". Att ytterligare försämra ekonomin för en människa i ett låglöneland känns inte helt bra.

Guiden informerade oss om att medellönen i Egypten är någonstans mellan 500 och 1 500 egyptiska pund (en pund är litet drygt en krona) per månad. En tämligen inexakt uppgift kan man tycka.

Nu har jag ägnat en stund åt att via internet hitta en exaktare uppgift. Den mest "officiella" uppgift jag fann anger 60 amerikanska dollar som en genomsnittlig månadslön. Jag fann även ett antal olika källor där medelinkomsten angavs vara ännu lägre.

I en egyptiers ögon torde bara den omständigheten att vi har råd att resa till Egypten få oss att framstå som miljonärer. Detta är ett skäl varför jag inte gillar att pruta – men gör det ändå.

 

2 kommentarer

  1. Anders

    En annan sak som man som svensk upplever som problematiskt när man är i andra länder är det här med dricks. När ska man ge dricks och hur mycket? Då menar jag inte självklara situationer som vid restaurangbesök eller till dem som städar hotellrummet, utan tex när man ber någon om en tjänst och dylikt. Samma sak som vid prutning, man vill ge lågavlönade människor en rimlig ersättning utan att betala onödigt mycket. Kanske Peggy som kommer från usa har ett bra svar? Givetvis varierar praxis mellan olika länder, men som ett riktmärke?

  2. Karl-Gustav Sjöström

    Svar till Anders (2012-12-13 10:49)
    Dricksen i USA är ett stående samtalsämne när vi är där. Numera anses 20 % på restaurangnotan vara normalt. Jag gillar inte att vara den som skall hjälpa restaurangägaren att betala sina anställdas lön, som han själv håller på en väldigt låg nivå.

    Det verkar också som om alltför många ser dricksen som ett absolut måste. Vissa servitörer/servitriser beter sig så illa, att de absolut inte borde få en enda cent i dricks. Att helt låta bli att ge något känns dock för svårt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.