”Tjatfri” fru

Under den just nu avslutade städningen, fanns gott om tid att tänka på annat än just städningen. Den går med automatik nämligen.

Det slog mig att jag bland allt annat som jag kan glädjas åt i mitt äktenskap också kan glädjas åt ett ha en fru som aldrig tjatar på mig. Därmed inte sagt att min förra fru gjorde det.

Ibland förstår jag inte hur hon kan låta bli. Ibland är det nästan så att det känns som om jag skulle behöva litet tjat. Även om jag sköter om den mesta städningen här hemma och faktiskt vill ha det hyfsat rent och snyggt omkring mig, så har jag en tendens att lämna saker framme. Jag ser dem men förmår mig inte alltid att lägga tillbaks dem, där det skall vara.

Jag är helt övertygad om att Peggy, min fru alltså, ser ett och annat som hon inte helt gillar. Men tro för den delen inte att hon tjatar på mig för det!

Samtidigt är det nog också så, att det uteblivna tjatet och tillsägelserna får mig att skärpa mig litet.

Det uteblivna tjatet är utan tvekan en av de hundra saker som gör att älskar min fru så mycket. Så därför, om det skulle vara någon tjatande fru som läser detta, tänkt på vinsten med att låta bli.