Skandalen med den 72-åring som var inlåst i en städskrubb har uppmärksammats ur en annan synvinkel. Han har en god man och den gode mannen har ytterligare 59 som han är god man för.

Med den efarenhet som jag har skaffat mig av godmansuppdrag under senare år, kan jag verkligen intyga att ingen kan sköta så många uppdrag. I vart fall går det inte om man vill sköta dem på ett acceptabelt sätt. En berättigad fråga är därför hur det är möjligt att någon har fått så många uppdrag.

Ingen får sådana uppdrag utan inblandning från kommunens överförmyndarförvaltning. För mig borde det vara helt självklart att den myndigheten inte bara bedömer en blivande god mans  lämplighet i olika avseenden för uppdraget utan också väger in vederbörandes rent praktiska förutsättningar att kunna sköta det.

Så har uppenbarligen inte skett i detta fall. Men myndigheten väljer ändå att agera så här, d.v.s. att INTE begära en förklaring av sina egna handläggare utan i stället av gode mannen:

”Vi kommer att kontakta 72-åringens gode man och begära in en förklaring. Det är inte meningen att någon ska ha 60-70 uppdrag, säger Kennet Öhlund, chef för överförmyndarförvaltningen i Stockholms kommun, till tidningen (Aftonbladet/Metro).”

I dag läser jag I Dagens Nyheter om en mycket märklig sak. Att s.k. forskare av olika slag då och då presenterar mer eller mindre häpnadsväckande saker är i och för sig inte så ovanligt. Detta får mig att undra varifrån finansieringen av rapporten kommit.

Rakes the Mallow: http://t.co/1NugTgogzt via @youtube Glada spelemän från New Mountain Music övar och har kul

 

Jag har just intagit en smaklig hemgjord pyttipanna.

Vid bordet konstaterar vi att den kan sägas vara tämligen klassneutral, eftersom den innehöll såväl vanlig hederlig falukorv som en liten bit av oxfilén som blev kvar sedan dagen innan.

På promenaden i dag passerade vi massor av blommor som de som visas på bilden. Tyvärr kunde jag inte upplysa Peggy om vad det är för blomma men lovade ta reda på det.

Här finns säkert många som vet.

Kameran fick följa med på vår långpromenad i dag. En och annan bild togs och den här bara några hundra meter hemifrån.

Med litet fantasi ser det ut som en hittills oupptäckt bläckfiskart, som lagt sig på magen i en av grannarnas trädgård. Dess nya uppgift är att utgöra plats för en blomkruka.

Bilden visar i stället hur krampaktigt den avverkade granens rötter med sina många ytliga rötter gett stabilitet åt granen. Men visst är det en ganska annorlunda syn?

Peggy är väldigt ambitiös när det gäller att ta hand om de bilder vi tar på våra semestrar. I Traveljournal har hon lagt upp många bilder och även skrivet en del om vissa händelser på vårt resmål. Jag fann den här berättelsen av en slump på nätet och delar härmed med mig av den.

I motsats till vad många väljer, så tar vi i regel in på ett lägenhetshotell och lagar därför de flesta av våra måltider ”hemma”. Det betyder då också att vi därmed på sätt och vis kommer närmare den kultur vi befinner oss i. Så här kan det gå:

”The Hunt for Food
Av Peggy Sjöström
Just a few doors down from our apartment was a little grocery store that carried a fairly good assortment of general grocery and and health/beauty items. A very nice middle-aged couple ran the place, so we refered to it between ourselves as the ”mom and pop” store. ”Mom and Pop” always seemed to enjoy and appreciate our attempts att saying short phrases in Arabic. 

There were plenty of these general grocery stores in town as well as in the suburbs. They ranged in size from an office-sized alcove to the much bigger ”supermarket” (but still small, by American standards). The biggest of these is a kind of chain store called Magazin General. The only problem was that they don’t carry fresh meat, fish, or produce. The closest thing to meat you can find in these places is a tube of ”meat product” like resembles old fashioned ring balogna, but didn’t taste as good. 

Fortunately, fresh fruit and vegetable stands were literally all over the place. Tunisia is a muslim country, and therefore Arabic is the official language. However, almost everyone can speak French as a second language. But, despite our best intentions as well as a French tourist dictionary in hand, it was still tricky to communicate what we were looking for. It wasn’t until our third day in Tunisia that we finally found the local meat market, with the help of a local who, through broken English and hand gestures was able to point the way. 

We had asked for chicken ”to cook”, so imagine our surprise when we finally arrived at the meat market only to find a couple of clucking – very much alive – chickens that a farmer had for sale in his wheelbarrow just outside the market entrance! Fortunately, deeper in the market was ”real” meat, fish, and fresh produce. It was really fun to be amoung the citizens of Hammamet as they carried out their daily shopping at this very colorful market. 

We bought some fish first, and then we walked over to a meat counter with the hope of buying lamb steak. This butcher didn’t display the animal’s head, like most other butchers did, so my husband, Kalle, pointed at a nice-looking piece of meat and tried to ask what kind of meat it was. Instead of looking up the word for lamb, he just spontaniously asked ”baaaaaa?”….to which the butcher replied, ”non, Monsieur, mmooooooo!” 

A few days later during one of our long walks, we found another shopping area a few miles in the opposite direction from the main market. We decided to buy fish for dinner, and found several small alcove-like shops selling the day’s catch. We pointed at a nice-looking fish and tried to ask what kind of fish it was, because we couldn’t find it in our french dictionary. The nice young man tried his best to tell us, and he even tried to look it up himself in our french dictionary, without luck. Suddenly he noticed an older, seemingly wiser, aquaintance standing on the street, and hollered for him to come and help us. The young man stated our question to his aquaintence in Arabic, and the old wise man took a few seconds to ponder the question, pointed at the fish, and proudly answered in English, ”Fish!” We smiled broadly, thanked him profusely, bought the fish, and laughed all the way home knowing that we had a very cute story to tell.”

Makarna Ågren är på ett sätt unika och därför värda en särskild ros – eller någon annan blomma som de kanske skulle föredra – för deras sätt att ”hantera” bloggen Twitter och Facebook. Jag vill nu berätta varför.

Jag tänker nu inte bara på att de tillhör toppskiktet i sina respektive kommuner, den ene som politiker och den andra som tjänsteman. Den omständigheten gör dem förstås inte värda en ros, möjligen då förstås deras energi och kompetens som lett dem dit.

Vad jag tänker på är deras imponerande sätt att inte bara först läsa tweets och Facebookinlägg utan också alltid ta sig tid att kommentera dem eller åtminstone markera dem med ett ”gilla”. Så tycker jag att alla som uppträder i de sociala medierna borde bete sig. Jag tycker att det är något man borde kräva av alla som valt att vara med i Facebook och Twitter. De som förklarar sin tystnad med tidsbrist, borde överväga om de överhudtaget har tid att vara med.

Så var så goda, ”Raringen” och ”Det bästa sällskapet” här kommer rosen, som den här gången är plockad mitt i rosenrabatten, alltså vare sig till höger eller till vänster i den.

Obama väljer att besöka Sverige i stället för Ryssland. Så här skriver Vita Husets om detta;

Before traveling to Russia, the President will travel to Stockholm, Sweden, on September 4 and 5. Sweden is a close friend and partner to the United States. Sweden plays a key leadership role on the international stage, including in opening new trade and investment opportunities through the U.S.-EU Transatlantic Trade and Investment Partnership, advancing clean technologies, and promoting environmental sustainability.

Förnuftet har tydligen nu tagits tillfånga av det amerikanska rättsväsendet.

Manning, han som läkte hemligheter till Wikileaks, riskerar nu bara 80 års fängelse. Den inmumana strafftiden på 136 år har nu sänkts till ett helt humant strafff på bara 80 år! Därmed hinner han ändå dö i fängelset och behöver alltså inte komma ut till ett fullständigt förändrat samhälle den dag han skulle ha frigivits om han levt.