Tysta Umeåpolitiker

Fortfarande är det ingen av Umeås ledande politiker, ingen på lägre nivå heller för den delen, som har något alls att säga om den förmodligen mest omtalada och ifrågasatta rekryteringen i Umeå kommuns historia. Det är lätt att uppfatta detta som ett praktexempel på en ”talande tystnad”. Ingen varken vill eller vågar säga något i ärendet.

När min fru och jag i går vid köksbordet spekulerade i vad denna tysnad skulle kunna bero på, såg hon spontant en förklaring i denna devis från USA och andra världskriget: ”Loose lips sink ships”. Den riktade sig till soldater och andra och utgjorde alltså en varning till dem att inte genom oförsiktigt prat ge fienden ledtrådar för sina attacker. Det måste ha varit en motsvarighet till vårt ”En svensk tiger”.

Om man ser de mäktiga makthavarna i Umeå som ett ”skepp”, som till varje pris inte skall riskera att utsättas för ett grundskott avlossat av ”fienderna”, d.v.s. i det här fallet de väljare som ifrågasätter skeppets manövrer, så väljer man naturligtvis att inte säga någonting. ”They have chosen to keep their lips sealed”, för att nu citera min amerikanska fru igen.

Men frågan är om inte taktiken att tiga i ärendet gör väljarna ännu mera fientligt inställda till sina politker, d.v.s. bara ökar det hos så många rådande politikerföraktet.

Möjligen kan man tolka tystnaden på ett positivt sätt också. Ibland förvånas man över politikernas oförmåga att komma överens över blocklinjen. Men här är man tydligen inte bara överens om det kloka i tillsättandet av omvärldsstrateg utan också om att den så starkt ifrågastta ärendehanteringen helt enkelt inte får diskuteras öppet. Risken är för en allvarlig skada på MS Umeå är alldeles för stor.