Kategori: Umeå

Att bära eller inte bära munskydd..

Av Veronica Kerr, 9 december 2020 kl 21:55, Bli först att kommentera

Idag har jag varit inne i stan, från att ha varit på stadshuset i det närmaste dagligen så blir det numera ungefär en gång i veckan. Jag saknar arbetsplatsen och att träffa människor och det gav lite extra glädje och pepp att bara prata med de som arbetar i receptionen, mannen som arbetar med posten, vaktmästeriet och administratörer som ser till att stället inte bara stänger ner. Det är fortfarande personer på plats varje dag och även om jag har förmånen att lätt kunna vara hemma så får vi inte glömma de som måste vara på en arbetsplats dagligen.

Mötesfri onsdag ett par veckor innan jul gav mig lite tid till att gå på stan och göra ärenden. Jag har börjat använda munskydd och handspriten är sedan länge med mig överallt. Till en början känns det lite konstigt att bära munskydd, att vara lite avvikande när alla andra ser ut som vanligt. Det är inte för att jag är rädd för att smitta eller bli smittad för jag är mycket noga med att hålla avstånd både utomhus och i affärer. Munskyddet blir däremot en påminnelse om det som händer just nu och att hålla avstånd blir lättare. Jag tycker inte om när glasögonen immar igen och är jag stressad blir det värre. Varje gång det händer tänker jag på de som arbetar i äldreomsorgen och i vården som är tvungna att använda munskydd hela dagarna. Mina stunder i affärer eller bland andra sker inte ofta, men om munskydd kan hjälpa till att minska smitta, ja då är det ett enkelt val för mig.

På vägen hem lyssnade jag på nyheterna och fick höra frustrationen och uppgivenheten i rösten på Region Stockholms hälso- och sjukvårdsdirektör när han sa: ”Nu får det vara nog!” Stockholm behöver hjälp och har just nu 83 personer som vårdas på Intensivvård pga Covid. Inga marginaler finns för sjukvården i Stockholm, människor som skulle behöva intensivvård nekas eftersom tröskeln har höjts. Länge, länge har vi talat om vårdpersonal går på knäna, men nu blöder knäna och det skaver in på benen. Håll i, håll i lite mer och håll ut.

Slutligen vill jag säga att jag är otroligt imponerad av alla de företag som har hittat sätt att hjälpa och bemöta kunder med handsprit, munskydd, hemleveranser, personal shoppers och en större on-line tillgänglighet. Själv har jag inte slutat handla, men jag vet att det går definitivt att handla Corona säkert. För om vi vill vi ha ett levande centrum så är det av yttersta vikt att vi stöttar företagare som kämpar och därför handla lokalt.

Utmaningar och förslag till lösningar

Av Veronica Kerr, 2 december 2020 kl 09:31, Bli först att kommentera

Började dagen med att lyssna till Vårdföretagarnas webinarium om Äldreomsorgen -den svaga länken i Sveriges coronastrategi? Trots att jag har hört mycket av det som lyftes tidigare är det en god påminnelse om vad som har hänt under året. Brister som alltid funnits har blivit smärtsamt tydliga och konsekvenserna av dem måste anses som ett fullständigt misslyckande. Tilliten till äldreomsorgen är skadat, men jag vill vara med och arbeta för att tilliten ska öka.

Det var ett mycket intressant webinarium och jag önskar att fler tar del av det oavsett vilken koppling man har till just äldreomsorgen. Många har landat i en förenklad bild att det var på grund av att det var många timanställda inom äldreomsorgen i Stockholm som Corona fick så snabbt och starkt fäste. Tack vare att Umeå har heltidsanställda så har vi klarat oss bättre, men då glömmer vi hur det var i mars. Umeå och norra Sverige har lärt av andras erfarenheter och fick tid till förberedelser. Vårdföretagarna listar dessa utmaningar:

Utmaningar inom äldreomsorgen i början av pandemin

Stödet som fanns var anpassat till sjukvården och inte äldreomsorgen.
Stor mängd information från myndigheter och huvudmän och ofta motstridig.
Personalbrist i och med att minsta symptom hos vårdpersonal innebar sjukfrånvaro.
Äldreomsorgen gavs stort ansvar i vården av Covid sjuka
Asymtomatisk smitta, när personal smittar utan symtom och skyddsutrustning inte fanns

Förslag till lösningar:

Det behövs nationella riktlinjer och vägledning
Ökad samverkan i kommunerna och på nationell nivå
Inför ett nationellt beredskapslager
Fasa ut äldreboenden som inte lever upp till myndigheternas krav
Förstärkt styrning av läkarinsatser mot äldreomsorgen

Det borde vara en självklarhet att kommunen fick anställa läkare och här arbetar Kristdemokraterna nationellt för att få till en ändring. Det är bra att situationen inom äldreomsorgen fortsätter att belysas och granskas. Ett konkret exempel från i våras är när beskedet från en hälsocentral gick ut till alla inskrivna vid den hälsocentralen som 70 år och äldre som var inskrivna vid en speciell hälsocentral skulle ges brytpunktssamtal om de drabbades av Corona. Det var inte lönt att ge sjukhusvård till den som insjuknade i Covid i den åldern. Att vara gammal är ingen sjukdom och äldre har rätt till vård!

Kommunen reagerade starkt och kontaktade regionen som förstås ändrade uppfattning. Uppfattningen fanns som jag förstod det endast hos en läkare. Det blev fel tänkt, men hen var redo för det värsta tydligen.

Elevhälsa online ger ökad tillgänglighet

Av Veronica Kerr, 2 september 2020 kl 18:04, Bli först att kommentera

Liberalernas motion om Elevhälsogaranti fick som väntat avslag i kommunfullmäktige i måndags även om vi var flera partier som stöttade förslaget. Det är närmare tio år sedan Kristdemokraterna lyfte frågan i riksdagen och sex år sedan vi motionerade om det i Umeå fullmäktige. Vattendroppen urholkar stenen och politiken ska inte släppa taget om de frågor som har betydelse. Det är bra att många arbetar för samma sak.

Jag har under flera år suttit som representant för tidigare Socialnämnden och senare Äldrenämnden i samråd med regionen tidigare landstinget. I en samverkansöverenskommelse har Umeå kommun kunnat diskutera och samverka i frågor som berör de två olika huvudmännen. Elevhälsan, BUP och primärvården har ständigt stått på dagordningen när det är frågor om vem som ansvarar för vad. Det är känt sedan länge att köerna till BUP i Västerbotten har varit orimligt långa och där har Elevhälsan fått bära ett större ansvar även om det inte varit deras roll. Relationen kommun och nu region har varit frostig i vissa frågor, men har tinats upp. Det är i de svåra frågorna som berör människor, som i det här fallet barn, som känslorna väcks.

Det är viktigt att barn och elever mår bra och att de klarar sin utbildning, men Elevhälsan kan för många blir första steget in till den vård som de behöver. Det är viktigt att dessa barn uppmärksammas så snart som möjligt och det är därför Kristdemokraterna vill se en Elevhälsogaranti. Även om motionen avslogs så har vi inte släppt frågan helt och hållet.

I en pandemi utmanas verksamheter och därmed även hur vi ser på saker och ting. Att säga ”så kan vi inte göra för så har vi aldrig gjort förut” får inte finnas och här tänkte Norrtälje kommun till när de startade upp Elevhälsa online i april månad. Ett gott exempel som Umeå kan ta efter och om detta lyfte jag i måndagens debatt. VK rapporterade:

”Flera partier gav ändå sitt stöd till motionen. Veronica Kerr (KD) hörde till dem som gav den sitt bifall och meddelade att hon, med Norrtälje kommun som förebild, kommer att arbeta vidare med frågan.

– Norrtälje kommun har öppnat en elevhälsa online. Den öppnades under pandemin och fortsätter under hösten. KD kommer att lämna in en motion där vi föreslår en digital elevhälsa, sa Veronica Kerr.”

Samma eftermiddag lämnade jag in följande motion. Min förhoppning är att detta införs snarast gärna redan innan motionen är färdigbehandlad. Vi behöver inte vänta och elever ska inte heller behöva vänta på hjälp och kontakt.

Elevhälsa online – garanterad kontakt med Elevhälsan inom ett dygn

Den psykiska ohälsan bland unga har försämrats under de senaste åren. Det är en utveckling som vi tar på mycket stort allvar. Elevhälsan har en viktig roll och ska fungera som elevers första linje till hälsovård.

Elevhälsan uttrycker i en tjänsteskrivelse ”att för att kunna vända trenden med den ökande psykisk ohälsa behöver Elevhälsan fokusera på sitt förebyggande och hälsofrämjande uppdrag. Skolan behöver också identifiera de elever som lider av psykisk ohälsa och hänvisa dessa vidare till hälso- och sjukvården.” (Tjänsteyttrande i För och grundskolenämnden och Gymnasienämnden, 2020.)

Det betyder att Elevhälsan ska vara tillgänglig, lätt att kontakta och ingen elev ska behöva vänta länge på att få en första kontakt. Norrtälje kommun har uppmärksammat detta och införde i april i år en ”Elevhälsa Online” som ett extra stöd till de elever som tvingats att läsa på distans under pågående Corona pandemi. Tjänsten fungerade så pass bra att man redan bestämt sig för att införa den permanent och vidareutveckla den.

För att nå Elevhälsa Online loggar eleverna in i en e-tjänst med Bank-id och kan då chatta direkt med skolsköterska eller skolkurator. Samtal mellan elev och elevhälsan kan ske via chatt, telefon eller via vanligt besök. Det är även möjligt att kontakta Elevhälsa Online utan Bank-id. Alla som söker elevhälsan digitalt blir kontaktad inom 24 timmar (helgfria vardagar), men ofta tar det bara någon timme för eleven att bli kontaktad av rätt person. Den digitala elevhälsan är öppen alla helgfria vardagar mellan klockan 07.30 och klockan 19.00 samt under skollovens vardagar. Allt behandlas enligt den vanliga sekretessen.

Elevhälsa Online samarbetar även med kommunens övriga vårdinsatser för barn och ungdomar och underlättar för både andra kommunala och regionala vårdenheter. Bland annat har barn- och ungdomspsykiatrin visat tacksamhet för Elevhälsa Onlines insatser eftersom de redan är väldigt tungt belastade. Kuratorerna och skolsköterskorna kan även remittera vidare för den som behöver specialisthjälp.

Med anledning av ovan föreslår vi:

att för- och grundskolenämnden samt gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden får i uppdrag att införa Elevhälsa Online.

Veronica Kerr Anders Sellström
Kristdemokraterna Kristdemokraterna

Tystnadskultur i kommunpolitiken

Av Veronica Kerr, 16 september 2019 kl 16:50, 1 kommentar

Under två veckor har media i Västerbotten granskat tystnadskulturen som ska finnas inom offentlig förvaltning. Det har varit många mycket intressanta artiklar som väckt tankar och funderingar. Jag ska erkänna att jag till viss del har varit kluven för jag har varit osäker på vilket syfte granskningen har haft. Enligt undersökningen är det bara hälften av offentligt anställda i länet som vågar kritisera sin arbetsgivare offentligt. Undersökningen är beställd av media och de är tydliga med att de vill att fler vågar vända sig till just media om det finns missförhållanden på arbetsplatsen.

Personligen tycker jag inte att det är konstigt att det finns en rädsla för att öppet kritisera sin arbetsgivare för i slutändan är vi människor. Det kan bli jobbigt att arbeta på en arbetsplats om du har en arbetsgivare som har svårt att skilja på sak och person. Dvs har du kritiserat arbetsförhållanden och sedan talat om det i media, kan chefen ha uppfattat kritiken personligt. Det är illa, men inte konstigt. Bara för att du som anställd inom offentlig sektor har meddelandefrihet är det ingen självklarhet att vilja nyttja den.

Jag är själv anställd i offentlig sektor (tjänstledig sedan 2011) och vet hur det är att arbeta i en politiskt styrd verksamhet. När jag sedan blivit heltidspolitiker i kommun har jag försökt att ta med mig förståelsen för att det inte alltid är lätt för kommunala tjänstemän att arbeta med politiska beslut som kanske fullständigt går emot deras egna uppfattning. Politiker kan kritisera andra politiker, men när såg vi kommunala eller regionala tjänstemän kritisera det politiska styret? Om det blir kritik som hörs så är det från de som är långt ifrån själva beslutandet, men som får ta konsekvenserna som t ex varannan helgs tjänstgöring eller bristfällig schemaläggning.

Det finns en tystnadskultur och den skrämmer mig. Jag upplever den i kommunen och jag har upplevt den i regionen. Nu talar jag om svårigheten att få rätt information för att jag inte ställt frågan på rätt sätt. Öppenheten finns inte alltid och beslut som borde fattas på politisk nivå tas av tjänstemän för det blir lättast så. ”Politiken begriper ändå inte eftersom det är vi som har kunskapen och är nära verksamheten”. Det är inte ett direkt citat, mer en attityd som jag har mött. Vet inte politiken om vad som händer, hur kan vi då göra förändringar till det bättre? Eller finns det en rädsla för att politiken förstör?

I år är det 20 år sedan jag började med politik och det är mycket som har förändrats. Tidigare hade vi alltid presskonferens efter socialnämnden oavsett vad som fanns på dagordningen och det var upp till media att avgöra om det var värt att komma eller inte. Många gånger var det frågorna som inte behandlades på nämnden som det talades om på presskonferensen. Det fanns en öppenhet mellan kommunen och ”världen utanför” som jag idag saknar. Det är antagligen den öppenheten som anhöriggruppen för en bättre äldreomsorg efterlyser när de skriver om tystnadskulturen inom äldreomsorgen i VK. Jag vill vara med och motarbeta för det tror jag att många vinner på.

Flexibla lösningar är ingen kvinnofälla

Av Veronica Kerr, 9 augusti 2019 kl 16:39, 5 kommentarer

Jag ser rött när någon påstår att ”Som vanligt vill KD tvinga kvinnor in i kvinnofällor genom att bara erbjuda deltidstjänster istället för heltid” och det märkliga är att det är nästan alltid män på vänsterkanten som tror sig veta vad som är en kvinnofälla eller vad som är bäst för kvinnor. I det här fallet blev personen svarslös när jag frågade vad som menades med som vanligt, men var otroligt snabb med att trycka tummen upp på en annan mans svar och påståenden om att kristdemokrater tvingar kvinnor att vara hemma med barn och att aborträtten skulle vara hotad.

Denna lilla incident på Facebook visar bara att många inte är pålästa om KDs politik och har heller ingen önskan om att vilja lyssna. Det faktum att Kristdemokraterna har stått bakom svensk abortlagstiftning sedan 30 år tillbaka var fullständigt ointressant för dessa herrar och att gå in i meningslös polemik skulle bara ta fokus från frågan som var bemanning i äldreomsorgen. Meningen som provocerade och som verkar kräva ett förtydligande var: Kristdemokraterna vill att deltidstjänster införs för dem som kan och vill ska kunna kombinera arbete och studier under en längre period. Detta betyder inte att vi vill att människor endast ska anställas på deltid, (vilket kan bli en fälla oavsett kön) men vi vill att t ex studenter som har vikarierat under sommaren ska kunna fortsätta under året på särskilda extrarader. Det ger långsiktigt en stabilare arbetsplats om vikarier kan stanna längre och inte bara över sommaren vilket har varit möjligt innan heltidsreformen infördes.

Att ens våga framföra förslag till förändring av heltidsinförandet i äldreomsorgen är känsligt, men samtidigt hör jag aldrig en socialdemokrat tala om vilka negativa effekter införandet har haft. Heltiden är fortfarande ofinansierad. Det finns inga löften om att de sociala nämnderna ska kompenseras ekonomiskt vilket betyder att andra verksamheter i samma nämnd måste stå tillbaka. Jag vill att rätten till heltid ska gälla för tillsvidare anställda, men inte för visstidsanställda. Med den enkla förändringen blir det mindre kostnader samtidigt som schemaplanering och bemanning underlättas. Det skulle gynna både personal och brukare. Tycker du inte som jag, berätta varför, men lämna kvinnofälla argumenten utanför.

Bemanning löses inte bara med deltidstjänster, vi har fler förslag som du kan läsa här.

Jag avskydde ordet kvinnofälla 2014 och jag gör det lika mycket än idag.

Lynniga och o(s)äkra politiker

Av Veronica Kerr, 30 april 2018 kl 10:50, 4 kommentarer

”Det är meriterande om du har erfarenhet av att arbeta inom en politiskt styrd organisation.” Så kan det stå i en platsannons för högre tjänster inom kommunen eller i statliga myndigheter. En mening, men den är viktigare än många tror.

Anställningstrygghet är viktigt för många, att ha ett arbete där du är uppskattad och där du får utrymme för dina kunskaper efter många år på universitetet samt där du själv kan vara med och utveckla verksamheten. Inga konstigheter, jag är övertygad om att det är något som alla kan skriva under på oavsett tjänst. Men det är skillnad på arbetsgivare och när politiken blir din högsta chef är det inte säkert att arbetet blir lika lätt eller att du får ha det kvar.

Häromdagen stod det klart att Ann-Marie Begler fått sparken som generaldirektör för Försäkringskassan. Sparkad var inte ordet som användes utan omplacerad, för kan man sparka någon som har gjort sitt arbete och följt det som stått i regeringens regleringsbrev. Kostnader för assistansersättning har gått ner och sjuktalen har sjunkit vilket var exakt vad den socialdemokratiska regeringen ville uppnå. Men kritiken är hård för i slutändan har enskilda personer mycket svårt. Ska kritiken falla hårdast på den som utför arbetet eller på den som ville ha arbetet utfört? Helt klart är att Begler blev en belastning för regeringen och Annika Strandhäll (s) och då blev ”omplacering” en lösning. Tvära kast, lynniga och osäkra politiker under ett valår är en faktor som tjänstemän i politiskt styrda organisationer kan få räkna med vilket detta visar.

För drygt fem år sedan bloggade jag om relationen mellan politiker och tjänstemän, men ämnet fortsätter att vara högaktuellt än idag. Inte bara nationellt utan i högsta grad även i Umeå kommun. Här är det inte politiken som omplacerar, men förändringar görs på annat vis. Om tjänstemän och direktörer inte har en förståelse för politiska beslut och istället tar besluten som personlig kritik, då blir det jobbigt och i vissa fall ohållbart. Vi som politiker har ett ansvar för att säkerställa att besluten som fattas är väl underbyggda och vi ska lyssna till de som har kunskap och erfarenhet innan besluten tas. Det finns dock emellanåt en missuppfattning om att lyssna till skulle vara det samma som att följa.

Kommunal svänger om enklare jobb

Av Veronica Kerr, 5 april 2017 kl 11:59, Bli först att kommentera

Jag börjar alltid dagen med att lyssna på radio nyheterna kl.06:00 och blev då ytterst förvånad, ja t o m glatt överraskad över det besked som Kommunal kom med nämligen att de nu vill återupprätta yrket vårdbiträde. Detta i ett led för att få ner arbetslösheten för nyanlända. Tobias Baudin säger att det är dags för Kommunal att inse (!) att vårdbiträdena behövs. Detta har suttit mycket långt inne för Kommunal och i vår kommun har målet varit utbildade undersköterskor som lägsta nivå vilket vi inte alls lyckas med. Självklart vill jag att vi ska ha utbildad och kunnig personal, men de arbetsuppgifter som ett vårdbiträde kan utföra får inte underskattas och de är högt värderade på arbetsplatsen. Det finns också många goda exempel på att vårdbiträden senare utbildat sig till undersköterskor, inte för att de varit tvungna utan för att de vill.

Debatten om enkla jobb har varit hätsk och förståelsen från fackförbund och regeringshåll varit låg, men sakteliga har attityden förändrats. Jag bloggade om det för mer än ett år sedan och kommentaren jag fick då säger en del om bilden som vänstersympatisörer vill /sätta/ . Som kristdemokrat vill jag också se fler vårdserviceteam i vården där andra personer än de med vårdutbildning kan utföra t ex städuppgifter, bädda, leveranser mm.

”Fake news” och sentimental vänster

Av Veronica Kerr, 24 mars 2017 kl 14:15, 3 kommentarer

Jag har varit oerhört irriterad under det senaste dygnet på hur fjädrar blir hönor och egna ”sanningar” anpassas till att passa den egna versionen av verkligheten. Jag talar om Brännbollscupen och alkohol. Det har blivit uppenbart att journalister har blandat ihop Brännbollsyra och brännbollscup och att ett remissyttrande skulle innebära ett totalförbud av försäljning av alkohol på hela festivalen. Den frågan har inte varit uppe i Individ och familjenämnden, men sen är det inte heller IF nämnden som ger tillstånd utan det är Miljö och hälsoskydd.

Det anmärkningsvärda är att Folkbladet skriver fel, skapar en gigantisk proteststorm och nästa dag skriver VK en artikel där de fortsätter att hänvisa till Folkbladets felaktiga artikel. Lite mer källkritik hade varit klädsamt. Om det låter för otroligt för att vara sant så är det mest troligt inte sant. Självklart är det också vi politiker som ska be om en korrigering när det blir fel och här kanske jag var passiv.

Ser att Vänsterpartiet har överklagat beslutet om att sälja Scharinska villan och jag är inte förvånad. Jag kan känna stark nostalgi när jag ser bilderna av Scharinska villan eller GK (gamla kåren) för där har jag upplevt många roliga kvällar. Som 22 åring stod jag på scenen och ”teatersportade” improviserade när Humlans teatergrupp hade tio årsjubileum. Roliga konserter och spännande möten, men det är omöjligt att gå tillbaka till gamla minnen för att hindra en försäljning av en fastighet. Scharinska villan är fantastiskt vacker och jag är övertygad om att de som förvärvat villan planerar att förvalta den väl. Oavsett hur goda minnen så har inte kommunen eller kommunala verksamheter behov av den. Istället kommer medel in till kommunen och som förtroendevalda politiker har vi ett ansvar att se till att dessa pengar används på bästa sätt. Det är där Vänsterpartiet borde lägga sitt fokus.

Bortslarvad kompetens i kommunen

Av Veronica Kerr, 21 mars 2017 kl 11:09, Bli först att kommentera

Det absolut viktigaste en kommun har det är dess befolkning och de som arbetar för dem, dvs de som är anställda av kommunen för att ge service oavsett om det är skola, äldreomsorg eller fastigheter. Självklart behövs pengar, men finns det inte kompetent personal kommer varken service att ges eller pengarna att räcka.

Umeå är en stor kommun och med närmare 11000 anställda blir det den största arbetsgivaren. I politiken brukar vi tala om hur viktigt det är att kommunen är en attraktiv arbetsgivare för att locka personal och för att vår personal ska stanna kvar. Det är inte minst vanligt när vi talar om bristyrken som inom vård och omsorg, men även bland till exempel bygglovshandläggare. Med tanke på hur ofta vi talar om det tycker jag att hela kommunen borde lärt sig mer. Visst ibland behövs förändringar, men de ska vara genomtänkta och inte genomföras i all hast. Det gäller såväl nyrekryteringar som när anställningar ska avslutas.

I dagens VK läser vi om politiker som reagerat på att tidigare socialdirektör senare utvecklingsdirektör Ewa Klingefors har fått gå och även jag reagerade starkt på nyheten. Jag känner Ewa från förra mandatperioden när jag var vice ordförande i socialnämnden tillsammans med Eva Andersson som var ordförande och oavsett politisk tillhörighet var förtroendet mycket stort för socialdirektören. En direktör som visade respekt för politiskt tagna beslut, men som aldrig var otydlig med vad besluten skulle kunna innebära om de genomfördes. Det är precis som det står i tidningen, kommunen fullständigt slarvar bort kompetens och en person som har förmågan att få organisationen att gå i takt mot gemensamma mål. Vi har i Umeå en gemensam förvaltning som ska utvärderas och mitt under pågående utvärdering avskaffas utvecklingsdirektörens ansvarsområde vilket leder till konsekvensen arbetsbrist. Varför nu och varför så förbaskat bråttom? Snabba beslut innebär inte alltid handlingskraft och rätt beslut.

Nej, jag har inte talat med stadsdirektören om beslutet och som jag har förstått det har det inte heller varit så mycket dialog mellan beslutsfattare och politik. En kort notis på intranätet när beslut är klart ger inte mycket utrymme till dialog. Nej, jag har inte hela bilden av vad som har hänt – jag talar bara om det som är känt, vad jag sett och vad jag tycker. I artikeln ifrågasätts inte andra chefer som dåliga utan det är beslutet att avskaffa de chefer som gjort ett fantastiskt arbete som är det anmärkningsvärda. Eva Andersson (s) lyfter att Ewa Klingefors har alltid haft förmågan till ett helhetsperspektiv för kommunen och jag önskar att fler tjänstemän (och även politiker) hade den förmågan.

Politiska och personliga nyårslöften

Av Veronica Kerr, 8 januari 2017 kl 12:39, 1 kommentar

Nytt år, nya förutsättningar och äntligen riktig vardag som väntar runt hörnet. Vi är en hel vecka in på året, men med tanke på att influensan ”stal” en dryg vecka av oss här hemma är det inte så konstigt att vi är sena med att avlägga nyårslöften. Om det är nödvändigt eller inte bryr jag mig inte om för det hör som till oavsett om de går att hålla eller ej. Hörde på Tv den något cyniska kommentaren att nyårslöften är att betrakta som politikers vallöften. Det börjar som ett löfte, förändras till en målsättning och när året är slut tillsätts en utredning om varför det inte gick som planerat…

Mina löften är enkla, äta och leva mer hälsosamt, träna mer. Utmaningen är att få till rutinerna i vardagen när det är det är kvällsmöten och sammanträden var och varannan kväll. Det är på det personliga planet, men när det gäller arbetet i politiken vill jag vara en mer närvarande politiker. Jag vill göra fler verksamhetsbesök vilket var något jag började med redan innan jul. Det är när jag är ute i verksamheter långt från stadshuset och ser hur beslut tagna av politiken verkställs som bilden blir komplett eller förhoppningsvis mer komplett än tidigare.

Förutom att det är nytt år och vardag runt hörnet så är det också nytt budgetår. Här menar jag i synnerhet för Umeå kommun. Budgeten för 2017 justerades så sent som i december månad och Hans Lindberg (s) har lovat att det inte kommer innebära några sparbeting för nämnderna. Detta trots att ramarna för nämnderna har justerats ned. T ex har Äldrenämnden fått budgetramen minskad med 7,9 miljoner kr och det är mycket naivt att tro att det inte kommer att få konsekvenser. Vi får rapporter om stress i hemtjänsten och hur sjukskrivningar ökat (men de ökar visst än mer i förskolan om det skulle vara någon tröst (?)) samtidigt som ersättningarna till hemtjänsten i Umeå är bland de absolut lägsta i hela Sverige. Hur funkar det i hemtjänsten på riktigt? Det vill jag veta och hemtjänsten är just en av verksamheterna jag kommer att besöka och praktisera i.